Finanskrisen påverkar de baltiska staterna på ett sätt som för oss tycks overkligt. I synnerhet i Lettland är situationen katastrofal. Sveriges television rapporterar att hälften av alla sjukhus i landet kommer att stängas, likaså många skolor. De låga lärar- och sjuksköterskelönerna har redan sänkts med 20 procent. Fler sänkningar väntas.
Skälet till neddragningarna är att Lettlands ekonomi är överhettad. Det beror till stor del på att banker under flera år öst ut lån på ett oansvarigt sätt. Dessa banker är våra svenska Swedbank och SEB.
Jag var tidigare stolt över att svenska banker investerade i baltiska banker. De tillförde både kunskap och kapital till länder som lidit under sovjetiskt styre och en kommunistisk planhushållning. Nu skäms jag.
I Baltikum har utlåning till företag och privatpersoner skett utan den noggranna kreditprövning som är regel i Sverige. I Lettland får nu människor lämna sina hus och lägenheter. Psykiskt sjuka får inte fortsatt vård. Arbetslösheten är skyhög och det saknas sociala skyddsnät. Matpriserna har stigit kraftigt, mjölkprodukter så mycket som 100 procent på två år.
Men - den som tagit lån utan att kunna betala tillbaka får väl skylla sig själv? Tyvärr är svaret inte så enkelt. De baltiska staterna har levt under en förtryckarregim i femtio år. Flera generationer har präglats av det kommunistiska tänkandet. I Sovjetväldet var vanliga, enkla bostäder i stort sett gratis. Pengarna räckte till mat och kläder. Några kunde spara ihop till en bil, men fick vänta minst ett år på leverans av en av de tre bilmärken som fanns på marknaden, alla sovjetiska. Telefon hade bara den som tillhörde kommunistpartiet. Märkeskläder, jeans och t-shirts fanns inte att köpa överhuvudtaget.
Plötsligt började bankerna att köra aggressiva kampanjer i radio och tv. Reklamen gav i många fall bilden av att "du får pengar". Vem vill inte då renovera sitt hus, köpa en ny lägenhet eller skaffa en ny bil?
Den som i dag kommer med lyxkryssare till Riga eller Tallinn låter sig lätt luras av fasaderna. Där möter eleganta skyltfönster, välklädda människor och exklusiva restauranger. Men det är bara en fasad. I enorma grå bostadsområden bor människor i lägenheter som skulle vara rivningsobjekt i Sverige. På landsbygden råder ofta ren misär.
Lettland ligger 40 mil från Sveriges kust. Endast ett hav skiljer, men på dessa båda sidor av havet kan skillnaden i människors världar vara total.
Var finns vår solidaritet? Och var finns kyrkans röst för rättvisa och rätt? Det minsta vi kan göra är att planera för ett långsiktigt bistånd till Lettland - och att kräva att SEB och Swedbank tar ett praktiskt, moraliskt ansvar för denna situation.