06 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Tillsätt ambassadör för religionsfrihet


Uthålligt och långsiktigt har Dagen, tillsammans med annan kristen press, uppmärksammat att den idag vanligaste orsaken till att människor utsätts för förföljelse, kränkningar och övergrepp - inte sällan med dödlig utgång - är religiös tillhörighet och identitet. Hoten mot religiösa minoriteter håller på att bli ett allt större problem i vår värld. Ämnet förtjänar därför, vilket kritiker av den svenska regeringens tystnad på denna punkt lyft fram i artiklar i Dagen, att bli ett eget politikområde.

Detta insåg redan USA:s förre president Bill Clinton tillsammans med landets kongress redan 1998, när lagen om internationell religionsfrihet, the International Religious Freedom Act, instiftades och presidenten inrättade den nationella kommittén U.S. Commission on International Religious Freedom (USCIRF) för att övervaka den internationella utvecklingen för tanke-, samvets- och religionsfrihet. Syftet med lagen och kommittén var att försäkra sig om att internationell religionsfrihet främjades och integrerades i alla aspekter av USA:s utrikespolitik.


FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter stadgar (artikel 18): "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning".

Av religionsfriheten följer naturligt även andra mänskliga fri- och rättigheter, såsom samvets-, åsikts-, yttrande- och föreningsfrihet. Därför är det inte märkligt om diktaturer särskilt tycks frukta för fri religionsutövning och religionsfrihet; det andliga och religiösa livet ska antingen krossas eller tvingas gå i makthavarnas ledband.

Detta kan ta sig så bisarra uttryck som att ateistiska ministerier sänder ut skrivna predikningar som de andliga ledarna i kyrkor eller moskéer tvingas läsa upp för att de åsikter makten anser korrekta ska förkunnas även i religionens namn.


De stora förbrytarna mot religionsfriheten är främst regimer som bygger på marxistisk eller islamistisk ideologi, även om dessa inte står för hela problematiken. Inte heller är alla islamiska stater repressiva i fråga om religionsfrihet, vilket tyvärr inte kan sägas om de marxistiska.

När USCIRF för två år sedan presenterade sin årliga rapport över länder vars brott mot den universella religionsfriheten är särskilt bekymmersamma togs följande länder med: Burma, Nordkorea, Eritrea, Iran, Pakistan, Kina, Saudiarabien, Sudan, Turkmenistan, Uzbekistan och Vietnam. Utöver det har Irak lagts till de länder som står på kommitténs bevakningslista, som sedan tidigare omfattar Afghanistan, Bangladesh, Vitryssland, Kuba, Egypten, Indonesien och Nigeria.

Kristna utgör den grupp som, när de befinner sig i minoritet, troligtvis utsätts för mest förföljelse i världen i dag. Av respekt för individuella fri- och rättigheter och i kampen för att säkerställa skydd för etniska och religiösa minoriteter är det därför angeläget att Sverige prioriterar försvaret för religionsfrihet världen över.


Sverige måste bli bättre på att uppmärksamma den religiösa förföljelse som i dag äger rum runtom i världen, men kanske även i vårt eget land. Religiös identitet måste självklart få vara en del av offentligheten.

I dag har Sverige en ambassadör som särskilt arbetar med hiv/aids-problematiken och en ambassadör som arbetar med mänskliga rättigheter i internationella sammanhang. Dessa viktiga funktioner kan förslagsvis kompletteras med en ambassadör som arbetar med internationell religionsfrihet.

Sveriges utrikespolitik omfattar inte bara kampen för internationell rätt och mänskliga rättig-heter, utan också utvecklingsarbete och handel etcetera. En viktig del i utrikespolitiken är spridandet av demokrati och demokratiska värden. Även dessa områden berörs av förekomsten av - eller bristen på - religionsfrihet.

Detta ämne har genom åren inte berörts i S- och alliansmärkta utrikespolitiska deklarationer trots att en växande andel medborgare i vårt land flytt hit just till följd av förföljelse för sin tros och religions skull, något jag kritiserat i riks-dagen. Religionsfriheten förtjänar, under alliansregeringen, ett eget politikerområde och en egen ambassadör. Våga gå före!

Fler artiklar från Debatt