En politiskt korrekt gud är inte Gud

Observera: Den här artikeln publicerades i september 2009, men har efter det flera gånger fått spridning i sociala medier och därmed hamnat på Dagens mest lästa-lista.

I skuggan av uttalanden från Anna Anka har det varit kyrkoval i vårt land. I detta val ställde, som vanligt, politiska partier upp. Dessa partier har tagit beslut på sina kongresser om en rad frågor som rör kyrkan. Även beslut som egentligen har teologisk bäring. Det är möjligen det som kallas folkkyrka. I demokratins namn ska man kunna bestämma vad Gud tycker.Det är naturligtvis befängt. Som icke-troende, men intresserad av religion och livsfrågor, anser jag förstås att en liberal kyrka, där man får tycka lite vad som helst, är trevligt. Att kyrkan ska viga samkönade par i Guds namn är ju trevligt, demokratiskt och humanistiskt på alla möjliga sätt. Tycker jag. Men jag är inte teolog, jag anser mig inte kompetent att avgöra vad Gud, om han nu finns, anser i denna fråga. Och ändå är jag nog väl så bevandrad i Bibeln som de flesta som står på valsedlarna, vågar jag påstå. Tanken att en kyrka ska vara en demokratisk församling är i sig fylld av motsägelser. En kyrka baserad på en helig urkund, som man utgår från bär på Guds ord, är rimligen auktoritär i den bemärkelsen att det är Guds ord som gäller. Inte folkflertalets. Det är således Bibeln som utgör grunden för vad kyrkan ska tycka och tänka, inte socialdemokraternas partikongress.
En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt. Det känns lite grand som om en kyrka baserad på demokratiska beslut anser att Gud ska anpassa sig till de fattiga syndare som bevistar till exempel Socialdemokraternas partikongress. Eller Centerns riksstämma. Eller något annat världsligt fora där demokrati, i betydelsen majoritetsbeslut, råder.Kyrkans angelägenheter bör vara kyrkans. Sedan kan vi som står utanför, eller som besöker den någon gång i sorg eller glädje, tycka vad vi vill. Vi kan tycka att den är stockkonservativ. Men låt den i så fall få vara det. Vi kan tycka att de heliga urkunder som religioner bygger på är totalt omoderna, med värderingar som inte hör hemma i en modern tid, men låt det då få vara så.
En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så.
När det gäller äktenskap, för att ta ett aktuellt ämne som ju allt från kyrkan till Anna Anka diskuterar, så borde naturligtvis inte kyrkan ha ett dyft med den världsliga, juridiska, föreningen att göra. Sedan må kyrkan tillåta, eller inte tillåta, religiösa äktenskap bäst den vill, och hur man vill. Men den tolkningen ska utgå från den urkund man anser är helig, inte från något annat. Inte från partikanslier. Inte från opinionsmätningar. Inte ens från taktiska överväganden, som att det är gott att folk som gifter sig kommer i kontakt med kyrkan för det kan medföra en ingång till densamma.
Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik.Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra.