Anders Gärdeborn menar i sitt inlägg den 7 oktober, att Bibelns Gud inte stämmer med evolutionens Gud, att det är dålig teologi att bejaka vetenskapen evolutionsläran. Detta är mycket märkligt då den kristna trons själva centrum vibrerar kring mysteriet i att vi får liv endast genom Jesus död.
Själv undervisar Jesus om livets inneboende princip, då fröet måste dö för att kunna ge liv. Trädet måste beskäras för att det ska ge mer frukt. Utan Jesus död är vi evigt förlorade. Vi blir som fröet som inte dör och börjar växa.
Genom denna hemlighet i frälsningen kan vi också hoppas på att förändras som människor, att köttet i oss ska dö. Att vi ska bli fria från vår själviskhet, vår vilja att bli ärad av människor i stället för att söka Guds ära. För att nå fullkomlig gemenskap med Gud och se honom öga mot öga i den kommande världen, måste vi också dö till våra jordiska kroppar.
Hur gör då Gud för att förvandla vår karaktär? Han använder sig av omständigheter. Han låter mig gå igenom lidande, möta motstånd, bli avvisad, sårad och föraktad. Allt för att jag ska inse mitt beroende av honom, att jag ska lära mig att lita på honom och söka hans ära i stället för min egen. För att jag ska lära mig tålamod och självbehärskning, för att kärleken, glädjen och friden ska växa i mitt inre. Död och lidande blir förutsättningen för att Kristus ska fullkomnas i mig. Vi värjer oss mot detta, att inse att en kärleksfull Gud använder lidande.
Men Gud har inte förklarat lidandet för oss, han har bara delat det med oss och tagit det på sig för att citera Johannes av Korset.
Ovanstående resonemang stämmer mycket väl med tankarna i evolutionsläran, där en central tanke är att död är förutsättningen för att livet ska växa. Liksom tanken att det är omständigheterna som avgör vad som lever vidare och vad som dör. Vad evolutionsläran däremot inte svarar på är vem som skapar omständigheterna. Detta helt i linje med att vetenskap inte kan beskriva det som inte är mätbart.
Gud är skaparen, han kan inte sluta skapa. Han kanske skapar genom evolution? Vi kanske bara är Gud på spåren i hur han gjort för att forma liv?
Den kristne som växer upp i ett hem och med en kyrka som utnämner evolution som en fiende till Gud och den kristna tron får problem då han konfronteras med vetenskap. Han ställs då inför (den onödiga) konflikten kring vad som är sant. Eftersom vetenskapen verkar hålla för prövning, avfärdas den tro han vuxit upp med som trångsynt och falsk. Detta leder till att Kristus förkastas.
Om det är så att förkunnelsen att evolutionsläran är lögn leder till att skaror av människor förkastar Kristus, då ställer jag mig frågan: Vems ärenden går Anders Gärdeborn och föreningen Genesis då? Det kanske är som Francis S Collins säger i sin bok att man skjuter på en allierad i stället för på fienden?
Den tanke i evolutionsläran som verkar vara svårast att acceptera är att någonstans i historien går en skiljelinje mellan apa och människa.
Skulle det vara lättare att tänka att Gud tog en jordhög och formade till människa än att han använde en apa? Jag anar ett drag av kyrkans gamla fiende i skapelseföraktet här. Molekylärt är vi samma sak, vi är stoft, men Gud vet vad som är en människa, det som han valt att inblåsa sin ande i och nedlägga karaktärsdrag i som vittnar om Guds natur.
En mer anstötlig tanke borde väl i så fall vara att Gud den helige och fullkomlige valde att födas av en människa. Gud är alltid större än vi kan tänka, han är också alltid närmare oss än vi kan föreställa oss och hans vägar är alltid högre än våra vägar. Vi kan inte fånga Gud i vårt förnufts nät.