Jag vill tacka Inger Alestig för en otroligt bra krönika om lovsång (2/12). Hon skriver att hon kanske är inne på minerad mark, men har man rätt syfte och mål för det man tar upp så passerar man minorna med lätthet. Framför allt så måste man kunna få ifrågasätta och ventilera sina åsikter även om det gäller ens kyrka eller församling vilket oftast är förbjudet för vissa, konstigt nog.
Jag tycker att slutorden hon skriver är så otroligt bra. Citat från artikeln: "Från en vanlig, tveksam församling som ändå - alldeles oavsett vem som leder sången - låter glädjen över evangeliet segra över rädslan. Då blir det lovsång som går genom betong". Jag håller helt och fullt med. Tack för att du vågar ta upp ämnet.