Så länge kyrkan lydde under staten hade den skyldighet att viga. Det förorsakade på sin tid stora rubriker i tidningarna när präster vägrade viga frånskilda. Detta löstes genom att skyldigheten stannade kvar hos Svenska kyrkan men att den enskilde prästen kunde neka. Broderskapsrörelsen var verksam för en sådan lösning - och de feta rubrikerna försvann från tidningarnas nyhetssidor.
Pastorer inom frikyrkorna hade bara rätt att viga om en av parterna tillhörde den aktuella kyrkan.
Vi inom Broderskapsrörelsen tyckte att detta var en onödig begränsning och vi fick till en lagändring som innebar att frikyrkopastorerna kunde viga alla som ville bli vigda av en pastor i vilken frikyrka som helst. Kravet var dock att de var "legitimerade", det vill säga avskilda som pastorer i respektive kyrka.
Detta ställde till besvär inom pingströrelsen eftersom den inte var ett sammanhållet samfund med centralt vigda pastorer, men frågan löstes efter hand.
Vi tyckte det var en bra ordning. Präster inom Svenska kyrkan och frikyrkopastorer blev därmed också jämställda. För Svenska kyrkan var det en skyldighet, för frikyrkan en rättighet och ingen kunde tvinga dem viga. De hade alltid rätt att neka.
Det här löste ett annat mera personligt besvär. Ingen behöver därefter först gå till borgmästaren eller landsfiskalen och sedan till kyrkan, eller till någon annan ceremoni. Det här har, så vitt jag förstår, fungerat väl.
I samband med frågan om rätten att viga homosexuella par har obligatorisk civil vigsel kommit upp igen, precis som det skulle lösa frågan. Det gör det inte alls. Frågorna hör helt enkelt inte ihop.
Även om präster och frikyrkopastorer genomför en myndighetshandling genom att viga menar jag att den nuvarande ordningen bör bestå. Civil vigsel på ett ställe (borgerlig vigsel) och sedan en religiös ceremoni krånglar bara till det för det par som tänker förena sig i ett äktenskap.
Jag är medveten om att kyrkorna genom detta tar på sig en myndighetsuppgift Men är det inte en ganska lätt och fin myndighetsuppgift? Ingen uppfattar det som om Staten i egen hög person står där framme vid altaret när prästen/pastorn viger. Uppgiften att rapportera vigseln till statens myndighet är också föga betungande.
Och som sagt, införandet av civil vigsel löser inte vigningen av homosexuella par i kyrkorna. Det är två helt olika frågor och bör hållas isär.
