Bör frikyrkorna behålla vigselrätten? Frågan lever efter att den nya äktenskapslagstiftningen blev ett faktum. Samkönade pars rätt till begreppet äktenskap kom att skugga andra viktiga perspektiv i den politiska beslutsprocessen om en ny lagstiftning. Röster höjdes från bland annat frikyrkorna om att man borde införa en civilrättslig registrering av äktenskap skiljd från olika religiösa ceremonier. Politikerna valde att vända dövörat till dessa perspektiv. Märkligt med tanke på att en civilrättslig ordning borde passa in i nästan alla partiernas agenda om ett mångkulturellt och religiöst neutralt samhälle.
När nu kyrkorna har möjlighet att på egen hand i praktiken införa en sådan ordning för de egna leden, verkar många vara mer återhållsamma. Genom att avsäga sig vigselrätten skulle man införa den ordning som man själva i debatten framhållit som optimal. Hur trovärdigt är det att inte använda denna möjlighet att avstå från den vigselrätt man för bara ett år sedan ville skrota?
Den nya äktenskapslagstiftningen har enligt min egen åsikt ytterligare ett tydligt problem. Den inför inte vigselplikt. Som jag ser det är avsaknaden av vigselplikt ett brott mot självklara demokratiska principer om likhet inför lagen. Visst är det märkligt att en myndighetsutövare inom ett område som samlevnadsjuridik kan göra skillnad på par utifrån egen religiös övertygelse, en åtskillnad som lagen inte gör? Det borde Sverige inte kunna leva särskilt länge med. Som kyrkor kan vi därför komma få försvara en ordning som många av oss inte själva står för, när röster höjs om införande av vigseltvång. Avsäger vi oss vigselrätten behöver vi inte i framtiden gå i detta, för mig, märkliga försvar.
Jag personligen anser att vi genom att avstå, med en konstruktiv argumentation utan udd mot samkönade par, är med på att bygga framtidens Sverige. Det finns olika uppfattningar om vad ett äktenskap innebär i de många kulturer som finns i Sverige. Det är ett problem när de som ska stå för den juridiska registreringen av dessa äktenskap har olika syn på begreppet äktenskap. Lagstiftningen är inte ett uttryck för någon bestämd kulturs definition, som till exempel den kristna, utan är inkluderande. Det bör också de som ska utöva denna lag vara. En civilrättslig ordning är helt enkelt den bästa lösningen för ett modernt, mångkulturellt samhälle.
Väljer vi att vänta till vigseltvång införs, kommer många av samvetsskäl behöva avsäga sig vigselrätten. Då kommer motivet i stället för att kopplas till en principiell hållning för skiljande mellan stat och kyrka, tveklöst att kopplas till frikyrkornas påstådde homofobi. Jag ser inga goda skäl till att vi som frikyrkor ska sätta oss i den situationen.
I Evangeliska frikyrkan, EFK, där jag själv arbetar, har vi under två års tid bearbetat vigselrättens framtid. Vi har gjort en avsiktsförklaring om att avsäga oss vigselrätten. Många i EFK tycker att det skulle vara mycket bra att agera gemensamt med andra frikyrkosamfund i frågan. Inte som en protest mot den nya äktenskapslagen, utan utifrån en 150-årig uttalad hållning inom frikyrkan att vilja skilja statens angelägenheter från kyrkans. Detta arv har inte Svenska kyrkan lika starkt, vilket har lett till att de har valt att stå kvar vid detta privilegium. Men för övriga samfund borde detta vara en naturlig väg att gå. Vi vet också att detta skulle väcka respekt och förståelse bland de många inom Svenska kyrkan som förordade en civilrättslig ordning.
Den största vinsten med att avstå från rätten att få registrera vigslar i laglig bemärkelse är kanske den inomkyrkliga. Vi får då ställa helt grundläggande frågor om vad som konstituerar ett äktenskap och om det finns ett äktenskap i kristen bemärkelse skild från den samhälleliga institutionen äktenskap.
Inom EFK har mångas tveksamhet till vigselrätten lett till mycket goda samtal i dessa frågor. Det är nyttigt att som församlingar ta ett rejält grepp om vår egen teologi för äktenskap i en tid av stora förändringar på samlevnadsområdet.
Jag har inte förhoppningar om att vi från frikyrkornas sida ska ha en helt gemensam praxis omkring vigslar och vigselgudstjänster. Det jag efterlyser är att vi vågar handla efter de övertygelser vi har, just vad gäller vår egen syn på vigselrätten kopplat till kyrkans roll i samhället. Då tar vi saken i egna händer och skapar genomtänkta ordningar som kan fungera i lång tid framåt i det samhälle som vi vill vara en konstruktiv del av. Sådant väcker respekt i en opinion som när den får tänka igenom frågan, kan visa sig stå på vår sida.
Men allt detta kräver en hållning av oss som andas gott självförtroende, där vi vågar kliva ur den skugga vi sitter i. Äger vi ett sådant? Om vi vågar blir vi inte ensamma. Den växande ortodoxa kyrkofamiljen arbetar redan med äktenskapet utan vigselrätt i Sverige.
