Det religiösa smörgåsbordet blir bara större och större. Det globala inflytandet med massor av utbud och “andliga rätter” är en oerhörd utmaning. En del nytt kan tillföra oss stor hjälp. Annat, till det yttre kanske mycket läckert, kan leda till illamående och förgiftning.
Den 9 mars kunde vi i Dagen läsa om Ellel Ministries, en brittisk själavårdsrörelse, som nu accelererar satsningen på Sverige. Kurser har hållits på Kåfalla herrgård utanför Lindesberg sedan 2004. Flera har vittnat om befrielse. Andra har haft stora frågetecken.
Själv upplever jag ett behov av mer själavård i våra församlingar i Sverige. Därför tog jag mig tid att grundligt läsa två huvudböcker av Peter Horrobin, grundaren av Ellel Ministries - “Healing through deliverance”, volymerna I och II tillsammans 640 sidor.
Horrobin har en klassisk kristen tro när det gäller frälsningen i Kristus Jesus och hans uppriktiga önskan är, så långt jag har förstått, att hjälpa sargade människor som bär på tunga ryggsäckar. Horrobins genomgång av Nya testamentet visar dock, enligt min uppfattning, att uppbackningen därifrån är svag när det gäller vissa av hans påståenden angående demonisering.
Horrobin ger många exempel på hur och när det är vanligt att onda andar kommer in i en person. Här nämner jag några.
På grund av synd som begåtts av föräldrar i en eller upp till tio generationer bakåt. Demoniseringen sker oftast vid befruktningen eller när någon av föräldrarna dör. Utan befrielsebön med andeutdrivning kan personen inte bli helad.
I samband med ockulta handlingar, alternativa mediciner, akupunktur etcetera.
När man börjar avguda kören i kyrkan, musikgruppen, pastorn, orgeln, bönboken, altartavlan, traditioner etcetera.
När man i en församling matas med universalistisk och liberal teologi. Då förmörkar demoner sinnena och de som då eventuellt lämnar församlingen måste genomgå en befrielse med andeutdrivning. Kommer sedan en bibeltroende pastor till denna församling måste denne be Gud om förlåtelse å den förre pastorns vägnar och ta auktoritet över demoner som tillåtits komma in i kyrkan.
Människor som praktiserar
andra religioner har en eller flera onda andar i sig. När de konverterar till kristna tron måste andarna systematiskt drivas ut en efter en.
En person som har omoraliska sexuella relationer plockar upp demoner. Att ha sex med den som man tänker gifta sig med är lika farligt som lösa förbindelser utan tanke på äktenskap. Vid oral eller analsex kommer andarna in även om det sker inom äktenskapet. En homosexuell handling, om än tillfällig, leder nästan alltid till demonisering och i behov av andeutdrivning.
Ett oönskat barn är helt öppet för andar redan i moderslivet. Men om föräldrarna ändrar åsikt behöver det inte bli någon långsiktig negativ konsekvens för barnet.
Eftersom andar inte har en egen kropp är det speciella risker när en person dör. Eventuella andar hos den döende strävar efter att flytta över till den eller de personer som i dödsögonblicket befinner sig nära den döende. Rädda personer är särskilt i farozonen.
Andar kan överföras genom gamla föremål, juveler och leksaker. Därför bör vi vara försiktiga med köp i second handbutiker.
Om en besökare, på uppmaning, tar av sig skorna vid ingången till ett icke kristet tempel så öppnar sig besökaren för andar. Genom denna handling ärar besökaren den eller de andar som råder över templet.
Åtskilliga av dessa påståenden öppnar för många frågor. Det skulle för oss kristna i Sverige vara mycket värdefullt om själavårdare, pastorer och andra ville ge sina synpunkter inte minst om och hur dessa påståenden kan förankras i Nya testamentet.
Horrobin försvarar sin lära utifrån Matteus 12:22-32 där Jesus säger att “den som inte är med mig är emot mig, den som inte samlar med mig han skingrar”. Horrobin poängterar att “de som sätter sig upp mot denna befrielsetjänst behöver rannsaka sina egna hjärtan och fundera över om det inte i deras inre finns någon dold ande som är orsaken till oppositionen” (Volym I sid 106).
Som läsare får jag en känsla: Nåde mig om jag inte tror på vad Horrobin säger. Då är jag mot den helige Ande. Men kan jag inte tro på Jesus och befrielsetjänst utan att nödvändigtvis svälja allt det som Horrobin undervisar?
Innehållet i denna nya rätt på det religiösa smörgåsbordet borde nog analyseras ordentligt innan man sväljer den. En nyanserad bild av det som Ellel presenterar skulle ge oss god hjälp i själavården.
