På ett uppslag i Dagen den 23 april beskrivs att några församlingar (Evangeliska frikyrkan) i Stockholm planerar att i samarbete med förnyelserörelsen New Wine starta en ny församlingsbaserad ledarutbildning i huvudstaden. Helt i enlighet med de regler som gäller i mediavärlden är artiklar och rubriker vinklade så att flera polariseringar framträder. Främst gäller det den SALT-utbildning som bedrivs i samarbete mellan Hyllie Park folkhögskola och Örebro Missionsskola, där läsaren kan uppfatta att den står i ett motsatsförhållande till det nya Stockholmsinitiativet.
Artiklarna har gett upphov till många samtal och kommentarer, där huvudintresset tycks vara frågan om det finns underliggande motiv och spänningar som medvetet döljs. Som ansvariga för SALT respektive Örebro Missionsskola vill vi dela vårt perspektiv. Vi menar att det är viktigt att inte låta missförstånd och medial dramaturgi bestämma utgången när Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Pingströrelsen i sina kommande kongresser ska ta ställning till ett förslag om en ny gemensam utbildning, som i mycket bygger på de erfarenheter som gjorts inom SALT och Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium (PTS). Ett sådant historiskt viktigt beslut får inte avgöras av enskilda individers olyckliga uttalanden eller av ett misstroende som bygger på felaktiga grunder.
Vi vill klargöra att vi har en positiv grundinställning till New Wine-rörelsen. Det har genom åren uttryckts på olika sätt, bland annat i att Missionsskolan under de senaste åren varit medarrangör för New Wines ledarutbildningsdagar i Örebrotrakten och SALT:s studenter har, när det varit möjligt, deltagit i New Wines samlingar i Malmö.
Vi uppfattar att kommentarerna från de intervjuade, om att relationerna mellan SALT och Stockholmsförsamlingarna nu är goda, faktiskt är genuina. Uppenbart finns det olika sätt att se på hur bra SALT fungerar utifrån Stockholmsförsamlingarnas behov. Som tidigare debatter i Dagen speglat, finns det också spänningar mellan olika EFK-församlingar som samverkat med SALT. Dessa olikheter har tagit sig uttryck i animerade diskussioner, där också ett och annat alltför hårt ord har yttrats. Tyvärr har detta drabbat enskilda medarbetare på ett oproportionerligt sätt, något som vi beklagar, särskilt som vi själva kanske brustit i omsorg och hanteringsförmåga. Men mellan personerna med ledningsansvar i de respektive sammanhangen råder i dag ingen oenighet om utbildningarnas vara eller icke-vara.
Framför allt är det mycket olyckligt att artiklarna i Dagen kan ge intrycket att SALT skulle stå för en annorlunda syn på äktenskap jämfört med Stockholmsförsamlingarnas företrädare. Detta tror vi inte är fallet, så länge vi talar om de grundläggande teologiska övertygelserna. Varken SALT eller Örebro Missionsskola står för någon relativisering av äktenskapet. Däremot tycks det finnas en skillnad i synen på hur vi lever med och förmedlar denna teologiska grundhållning.
Vi har förståelse för dem som menar att Stockholmspastorernas hållning inte tar tillräcklig hänsyn till den församlingsverklighet som många av oss lever i. Samtal kring dessa frågor förs i hela Sveriges kristenhet i dag och så vitt vi förstår även inom New Wine i England. Vi tror att ett ömsesidigt lyssnande och en genuin vilja att sätta sig in i varandras situationer är mer konstruktivt än"tydliga markeringar" som ibland faktiskt ger en falsk bild av den andre.
Vi anser det inte som ett försök att lägga ut dimridåer när de ansvariga för utbildningarna i -intervjun menar att det finns utrymme för såväl SALT som New Wine-initiativet i Stockholm. Naturligtvis kan man ha synpunkter på Stockholmspastorernas omdöme och mena att deras tajming är illa vald. Samtidigt är det självklart intressant att få in ytterligare internationella impulser till Sverige.
Vi tror att en ny samfundsgemensam utbildning öppnar för fler sådana relationer - inte minst i relation till pingströrelsens stora internationella kontaktnät. Men vi behöver ta ansvar för att själva bygga en sådan utbildning i Sverige. Och vi behöver göra det i utökad samverkan, för att skapa en tillräckligt stark bas och en tillräckligt stabil ekonomi. På den punkten finns det naturligtvis risker med att splittra de begränsade resurserna på flera utbildningar.
När man sätter sig in i New Wine-utbildningen så blir det snabbt uppenbart att den inte heller är ett alternativ till SALT, eller en kommande samfundsgemensam pastorsutbildning. Den erbjuder maximalt halvtidsstudier, ger betydligt mindre undervisningstid och har höga terminsavgifter. (De sex år av studier som krävs för en kandidat-examen förefaller komma att kosta studenten en bra bit över 100 000 kronor). Man bör också ha klart för sig att det tar lång tid att utveckla den kvalitet som är önskvärd för en högskoleutbildning.
Samtidigt betvivlar vi inte att en tids studier med New Wine-initiativet i Stockholm kan vara mycket värdefulla för en personlig fördjupning i såväl tro, teologisk reflektion som träning för kristet arbete. För den som väljer ett sådant alternativ vill vi inte uttala något annat än en välsignelse.
Det är hög tid att riva murar mellan oss för att tillsammans möta den missionsutmaning som vi behöver axla i Sverige. Vi hoppas därför att inte onödiga missförstånd och konflikter ska störa de viktiga beslut som samfunden behöver fatta på sina årskongresser.
Debatt
