Svenska Missionskyrkan , Svenska baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige jobbar för fullt med att forma en ny gemensam framtid. Många kanske direkt skulle avfärda följande tankar som omöjliga. Men tänk om detta faktiskt skulle vara väg vidare.
Låt Equmenia bli den nya kyrkan!
Då menar jag inte att vi bara tar över namnet, utan att den gemensamma ungdomsorganisationen flyttar över in i den nya Gemensamma framtiden - den nya kyrkan. Patric Forsling får bli kyrkoledare, som det tycks vara mening att kalla det. Johan Nilsson kan väljas till ordförande och stora delar av staben på Equmenia får ta över funktioner som behövs för samordning och ledning. Det handlar naturligtvis inte om någon "statskupp", utan att alla dessa får väljas i vanlig ordning med stor delaktighet av de tre tidigare samfundens representanter i ett stort möte.
Förra året fullföljdes samgåendet i Equmenia. "Allt ska bort" var devisen med grävskopor på bilden, som rev och gjorde plats för det nya. I stället för något "halvt-om halvt-nytt" i Gemensam framtid som det nu skissas på i de tre modersamfunden, kanske det är idé att ta fram grävskoporna igen. Men inte för att starta ett helt nytt bygge, utan för att bereda rum för något som redan finns. Det är det som är hela poängen. Tänk vilka besparingar som kan göras i tid, energi och inte minst pengar!
Lika radikalt som då baptismen kom till Sverige och det under den första tiden bildades en ny församling varje månad, minst lika omvälvande som då Svenska missionsförbundet växte fram som en helt ny rörelse ur lutherska rötter, med samma glöd som då George Scott predikade i Stockholm och metodismen presenterade sitt strålande ansikte, kan en ny missionsrörelse ges utrymme. Den kan komma att rita om kyrkokartan i Sverige radikalt.
Det måste då naturligtvis bildas en ny ungdomsorganisation, Equmenia ung, där en ny generalsekreterare samordnar och framför allt utvecklar kontakterna med samarbetskyrkornas ungdomsrörelser i världen, genom de program som redan finns, till exempel Apg29, volontärprogram tillsammans med nya former av internationellt utbyte som växer fram.
Våga Tro-terminen på Karlskoga Folkhögskola knyts ihop med Sabbat Service i Kongo Brazzaville och erfarenheterna från dessa program delas med ungdomar i Indien, Ecuador, Kina och Japan där olika former av pionjära ungdomssatsningar utvecklas. Apg29 rör sig vidare till Kina och Japan och i Latinamerika utvecklas denna ungdomliga missionsrörelse vidare, inte bara i Ecuador och Chile, utan med nysatsningar i Nicaragua, Mexico och Colombia och nya länder som redan kommit in genom den genomförda sammanslagningen i Equmenia (ung).
Jag vet. Det låter utopiskt. Men om det hade varit möjligt, hade vi vågat gå i en sådan här riktning då? I stället för att lägga en massa tid, energi och pengar på en process som fler och fler upplever som besvärlig, erkänner vi att det redan finns ett etablerat samarbete.
Framtiden vi försöker skapa är redan här. Varför uppfinna hjulet en gång till? Och den besvärliga frågan om definitionen av äktenskapet, som seglade upp just vid samgåendet och skapade moln på enighetshimlen, har redan fått sin inriktning i Equmenia.
Det är dags för nya radikala grepp. I stället för att mala ner tankar och planer i kommittéer och sammanträden släpper vi loss en hord av ungdomar mellan 18 och 35 år som formar den nya framtiden, inte bara i vårt land, utan blir även delaktiga i en framväxande gemensam kyrka i världen som uppvisar många drag av stor ömsesidighet. Min övertygelse är att äldre "missionsvänner" i alla de tre samfunden igenkännande kommer att utropa:
- Detta är min kyrka! Den vill jag vara med i.
Eftersom missionsintresset med denna omvälvande process kommer att uppvisa ett enormt uppsving, frigörs mängder av ekonomiska medel för pionjärarbete både inom vårt eget land och i andra länder. Vi skapar tillsammans med samarbetskyrkorna en gemensam internationell korg av resurser som alla får lägga i, och alla kan hämta ur.
En samordningsgrupp utses på det internationella planet med representaner från samarbetskyrkorna som får mandat att distribuera dessa medel efter återkoppling med sina respektive kyrkor. Resursflödet blir omfattande och obehindrat, inte enbart i form av pengar, utan framför allt i fråga om personer. Tjänstegåvor i alla dess former kommer fram på ett helt nytt sätt och kan utnyttjas med tidigare oanade resultat som följd.
Ja, jag vet. Så här kan man inte göra. Men det är tillåtet att leka med tanken och om den skulle slå rot hos tillräckligt många kanske den ändå blir mer än en dröm.
Tänk om den Gemensamma framtiden redan är här? Det är bara en fråga om att kunna se den, släppa loss den och tacka Gud för det som trots allt sker i en stagnerande svensk kristenhet och i ett missionsarbete som upplever nya visioner och en helt ny modell för ömsesidighet.