Förkunnelsen om Jesus återkomst var en självklar del av budskapet i den tidiga pingstväckelsen. Lewi Pethrus gav under sitt författarskap ett stort antal böcker. Den första kom ut 1912 och hade titeln “Jesus kommer”.
En del av detta budskap om Jesus återkomst var att skapelsen ska upprättas med fred och rättvisa och att det judiska folket spelar en avgörande roll i detta frälsningshistoriska drama. Apostlarnas fråga till Jesus om han nu skulle upprätta Israels kungavälde (Apg 1:6) var inget missförstånd. Jesus har verkligen för avsikt att upprätta Guds konkreta rike på jorden.
Pingstpredikanter har predikat så och undervisat att Bibeln innehåller profetior angående det judiska folket. Redan före staten Israels utropande 1948 var man på det klara med att judarnas återsamlande till Palestina var ett tidstecken. Med rätta kan man beskriva bejakandet av judarna som Guds egendomsfolk och deras återsamlande med staten Israels tillblivelse som tidstecken, som en genuin del av pingströrelsens teologiska arv. Insikten om judarnas fortsatta frälsningshistoriska roll kom som en insikt genom upplevelsen av Anden.
Samtidigt var denna syn på judarnas frälsningshistoriska roll en självklar del inom breda lager av folkväckelsen från 1800-talets mitt. I själva verket gällde den till stor del som identiteten för en stor del av svensk väckelsefromhet, både inom Svenska kyrkan och i frikyrkligheten. Uppfattningen att den kristna församlingen ersatt Israel och att judarna satts åt sidan i frälsningshistorien - det som brukar kallas ersättningsteologi - har aldrig varit huvudfåran inom väckelsefromheten. Historiskt sett har den läran aldrig haft något betydande fäste inom pingströrelsen. I den mån den finns företrädd i vår tid är den en senare influens utifrån - eller produkten av ren obetänksamhet.
I vår tid kan även delar av den ortodoxa kyrkofamiljen inbegripas i övertygelsen att judarna fortsatt är bärare av Guds löften. Likaså är det den Katolska kyrkans officiella hållning att judarna förblir Guds egendomsfolk. Detta manifesterades när påve Johannes Paulus II besökte Västra muren i Jerusalem i mars år 2000. Tveklöst är detta uppfattningen i Nya testamentet. Judarna är Guds egendomsfolk. Israel har inte ersatts av den kristna kyrkan.
Judar och kristna delar förväntan om att Messias ska komma - för de kristna sker det när "Jesus kommer tillbaka". Detta var också den givna övertygelsen hos inflytelserika kristna ledare och kyrkofäder under kristendomens första århundraden.
I en tid då delar av svensk kristenhet riskerar att bli alltmer teologiskt grumliga i sin hållning till judar och skeptiska till Israel, är det angeläget i församlingarna att fördjupa studiet av Bibeln liksom att sätta sig in i sakförhållanden i Mellanöstern. Detta är också en utmaning för bibelskolor och teologiska utbildningar, att förvalta och utveckla ett omistligt teologiskt arv från urkristendomen via väckelserörelserna.
