Den 17 juni träffas ledarna för EU:s medlemsstater för att besluta om ett gemensamt åtgärdspaket för att uppnå FN:s millenniemål om halverad fattigdom till 2015. För världens mer än en miljard människor som lever i extrem fattigdom är det avgörande att Sverige och övriga EU-länder visar en klar vilja och en tydlig plan att uppnå millenniemålen. Dessvärre lever EU:s medlemsstater varken upp till förbättrad biståndseffektivitet eller redan utlovade biståndsnivåer. Det visar den årliga AidWatch-rapporten från den europeiska samarbetsorganisationen Concord som släpps i dag i EU:s medlemsländer.
I mångt och mycket är det de rika länderna på norra halvklotet som bär ansvaret för många av de problem som drabbar länder i syd. Men flertalet av EU:s länder har försummat sina åtaganden mot världens fattiga och sitt globala ansvar. Trots att EU-länderna gemensamt har lovat öka biståndet för att nå upp till målet om halverad fattigdom 2015 visar prognosen att minst 13 av medlemsländerna inte når upp till sina delmål för 2010.
I FN:s millenniemålsrapport skriver generalsekreterare Ban Ki-Moon att rätt politik och agerande uppbackade av tillräcklig finansiering och stark politisk vilja ger resultat. Sveriges regering, som ofta betonar vikten av att visa på att insatser ger resultat, borde reagera när det blir tydligt att resultaten hotas.
Biståndspengar behövs för att uppnå millenniemålen om halverad fattigdom, minskad barna- och mödradödlighet, möjligheten för alla barn att gå i skola, och att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling.
För att världens fattiga ska kunna se förändring behöver EU:s ledare besluta om tydliga, bindande avtal, tidsplaner som hålls, mål som kan mätas och mekanismer som mäter resultaten.
EU:s regeringschefer ska den 17 juni enas kring en gemensam position inför den stora översyn av Millenniemålen som äger rum i New York i september. Om inte resultat blir ett tydligt paket för hur målen ska uppnås så riskerar New York-mötet att bli ett ödesdigert fiasko. Sverige är det EU-land som ger mest i bistånd i procent av BNI. Under 2009 uppgick det svenska biståndet till 1,12 procent av BNI och Sverige nådde därmed enprocentsmålet. Men AidWatch-rapporten "Penalty Against Poverty - More and better EU aid can score Millennium Development Goals" visar att Sverige och övriga EU-länder blåser upp sina biståndsbudgetar med kostnader som inte syftar till fattigdomsbekämpning.
Genom att räkna in skuldavskrivningar, flyktingmottagande och kostnader för utländska studenter i biståndspotten blir siffrorna missvisande. Det är inte olagligt, men omoraliskt och ett exempel på oekonomisk användning av biståndsbudgeten.
Det är också ett faktum att den svenska biståndsbudgeten helt kommer att ätas upp om man använder den för att finansiera den klimatanpassning och de åtgärder för att minska utsläppen i utvecklingsländer som behövs. Därför måste pengar för klimatarbetet gå utöver biståndsbudgeten. När biståndsminister Gunilla Carlsson och den svenska regeringen uttrycker en vilja till att effektivisera biståndet och kunna uppvisa resultat, så kan de inte samtidigt använda pengarna till utgifter som inte primärt syftar till att minska fattigdomen.
Sverige har alla möjligheter att gå i bräschen för ett effektivt bistånd och ett EU som tar ett gemensamt globalt ansvar i kampen mot världens fattigdom. Vi uppmanar därför statsminister Fredrik Reinfeldt och Sverige att sluta urholka biståndet och aktivt jobba för att övriga EU-länder gör detsamma. Reinfeldt bör framföra krav på övriga EU-länder att leva upp till sina biståndslöften.
