05 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Sverige sviker - inte bara i Sudan

Sveriges förhållande till massmorden, folkfördrivningen och utvinningen av olja iSudan är bara ett exempel på Sveriges roll i världen.

I Sverige är Carl Bildt den mest självklara symbolen för Sveriges roll i världspolitiken. Det är inte Carl Bildts fel, utan de svenska attityder och värderingar som gjort Sveriges mest överskattade politiker möjlig.

Naturligtvis kommer utrikesminister Carl Bildt aldrig att åtalas, även om en svensk åklagare just nu utreder de folkrättsbrott som Lundin Oil (med Bildt som styrelsemedlem) kan ha begått i Sudan 1997-2003. Än mindre är det internationella rättssystemet moget för en fällande dom. Var tid har sin speciella rättskipning. Och Carl Bildt själv fortsätter bekymmerslöst att inordna sig i den världsordning där stormakter och det internationella kapitalet tar för sig av vad som möjligt är.

Men den rådande ordningen är inte bara Carl Bildts fel.

Den politiska oppositionen håller tyst eller mumlar eftersom den själv är en del av ordningen. En världsordning där Sverige intar en given plats bland rika länder som suger ut den fattiga delen av världen.

Sverige tar för sig och förmår inte komma med någon kritik av den världsordning där det är fullt legitimt att ena dagen vara oljeexploatör och diktatorernas främste vän och andra dagen omåttligt hyllad utrikesminister.

Politiker talar om mänskliga rättigheter, naturligtvis, men bara ibland och alltid till en viss gräns. Så länge inte Sveriges politiska och ekonomiska intressen hotas går det bra. Någon systemkritik att tala om finns inte inom den väletablerade politiska eliten och knappt annorstädes heller.

Att Sveriges ledande oppositionspolitiker inom utrikespolitiken (Urban Ahlin (S)) äter middag tillsammans med Carl Bildt och Marcus Wallenberg på Trilaterala kommissionens ljusskygga möten, är bara ett av många uttryck för Sveriges förnöjsamma plats bland dem som suger ut och exploaterar.

När en av Sveriges mest upphaussade unga vänsterkritiker nyligen tog till orda angående Lundin Oils eventuella brott mot folkrätten i Sudan hette det att Carl Bildt borde ta en paus från UD och politiken. Det skulle Sverige tjäna på.

I vanlig ordning handlar det främst om Sverige och svensk partipolitik - inte om de döda, fördrivna och utsugna.

Sveriges förhållande till massmorden, folkfördrivningen och utvinningen av olja i Sudan är bara ett exempel på Sveriges roll i världen. Konflikten i Västpapua är ett annat, mindre känt exempel. Landet har snart varit ockuperat av Indonesien i ett halvt sekel. Under 2010 har en indonesisk militäroffensiv pågått i det papuanska höglandet.

Samtidigt fortsätter stormakterna och de internationella bolagen att ta för sig av områdets enorma naturtillgångar. Lundin är ett av de bolag som är ute efter oljan. Sandviks flera hundra lokalt anställda utför service och underhåll vid världens största guldgruva. Och de svenska AP-fonderna fortsätter att investera i aktier i såväl de båda svenska företagen som i det amerikanska företag (Freeport) som med våld lagt beslag på guldgruvan.

Vem tror att Carl Bildt höjde rösten vid sitt korta besök i Indonesien 2008?

Svensk journalistik är inget undantag. Undfallenhet och villkorslös respekt råder i förhållande till Sveriges mest överskattade politiker och den rådande världsordningen.

I grund och botten är det inte Carl Bildt som är boven. Det är inte han som är omöjlig, utan det Sverige som gör honom möjlig.

Fler artiklar från Debatt