I Dagen den 2 juli formulerar Biörn Fjärstedt en angelägen utmaning angående kyrkans uppdrag. Han tycker sig se en polarisering mellan en samtidstillvänd “nyliberal” kristendomstolkning och ett sökande bakåt till “källsprången”. Han menar att inget av dessa strävanden lyckas så bra och att ett samtal måste till om vad som är “den kristna trons bärande insikt och ärende.”
Det har han så rätt i! Det samtalet borde ha intensifierats för länge sen i en kyrka som alltför länge varit upptagen av annat.
Kanske lyckas inget av strävandena särskilt bra, eftersom man tror sig behöva välja det ena på bekostnad av det andra?
En kyrka som tror sig kunna undvara centrala begrepp som kallelse, omvändelse och försoning tappar relevans för människor som söker mening i sitt liv.
Att popularisera gudstjänster och församlingsaktiviteter för att locka så många besökare som möjligt är att svika dem som söker de andliga "källsprången". Lösningen är sannolikt varken förändrade gudstjänsttider eller ett skrotande av kyrkans traditioner.
Å andra sidan: En kyrka som flyr samtiden genom att bara syssla med sin historia och trösta sig med estetiska ritualer, alternativt häftiga andliga upplevelser eller självbekräftande gemenskap, framstår inte heller som särskilt relevant för en människa som undrar över vetenskapens gränser, konfliktlösningar, etiska dilemman och vad som är rätt och fel i de egna personliga relationerna.
Kyrkans uppdrag ligger i själva överbryggandet mellan kyrkans tro och spiritualitet å ena sidan och världens trängande behov av teologisk nytolkning och nya formuleringar å den andra.
Jag vill inte välja historien eller samtiden. Jag väljer både ock!
En av de stora samtalsivrarna i Svenska kyrkan, Margit Sahlin, valde som motto för verksamheten på S:ta Katharinastiftelsen: "Radikalt inåt - radikalt utåt". Det är ett utmärkt motto för hela kyrkan!
Samtalet om vad detta konkret innebär i varje tid får aldrig dö ut!
