12 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Åldersdiskriminering måste stoppas

Inget annat än ett stopp för diskriminering på grund av biologisk ålder duger när regeringen i slutet av augusti tar emot förslaget och ska förbereda en proposition om utvidgad diskrimineringslagstiftning.


De äldre i vårt samhälle blir allt fler och lever allt längre. Utvecklingen är i stort sett densamma i det övriga Europa. Av dem som föds i vårt land de närmaste åren kommer varannan att bli 100 år. En sensationell utveckling förstås, och även glädjande. Men samtidigt åldras Sverige. Nya scenarier - men vilka? Nya perspektiv, utmaningar och möjligheter.

Äldrelivet i dag ser inte ut som det en gång gjorde. Politiska reformer de senaste åren har fört äldrepolitiken flera steg framåt och möjliggjort ett tryggare liv för de äldre medborgarna - kortade vårdköer, kvalitetskrav och valfrihet i äldreomsorgen, värdighetsgaranti, sänkt pensionsskatt med mera.

Kristdemokraterna var tveklöst först av riksdagspartierna med en ambitiös äldrepolitik. Säkert kommer andra partier att vilja följa i KD:s spår och själva försöka framstå som de äldres företrädare på de politiska arenorna. Särskilt som alltfler äldre samtidigt betyder alltfler äldre väljare.

Hur kan vi nu gå vidare? Kommer vi äldre att ges en aktiv roll och reellt medinflytande i samhällslivet? Utan åldersdiskriminering? Inget annat är värdigt ett samhälle som vill stå upp för varje människas egenvärde och demokratiska rättigheter. Inget annat än en stor och klar "stoppskylt" mot all slags diskriminering på grund av biologisk ålder duger, när regeringen i slutet av augusti tar emot diskrimineringsutredningens förslag och ska förbereda en proposition om utvidgad diskrimineringslagstiftning.


Kommer kompetens och kvalitet i vården och äldreomsorgen att bestå när trycket ökar? De finansiella utmaningarna för staten och kommunerna blir med den demografiska utvecklingen påfrestande stora. Det har många redan börjat inse. Desto viktigare då att behålla en etisk kompass i fördelningen av välfärdens resurser. Olika gruppers anspråk på samhället får inte spelas ut mot varandra, avgörande måste vara att prioritera de svagares behov före de starkares, de mindre bemedlades före de välbeställdas, de mest behövandes före dem med mindre behov av det offentligas stöd.

Kommer valfriheten i äldreboendet att kunna bevaras? Får äldre makar som levt större delen av livet ihop möjlighet att flytta in tillsammans i särskilt boende när behovet uppstår för en eller båda? Här vill det verkligen till att kommunerna visar större förståelse för de äldres boendebehov och generöst inbjuder till samtal med de berörda om den ideala lösningen.

Kommer människor i äldreboendet att få näringsriktig och smaklig mat och äntligen slippa den trista plastlådan med industriförpackade matportioner? Och chans att komma ut på en daglig promenad i friska luften, kanske emellanåt även en cykeltur?


Kommer press, radio och TV - för den delen också reklam-Sverige att bättre spegla en åldrande befolknings drömmar, ideal och intressen? Det är ju barockt, varken mer eller mindre, att ett land med snart en fjärdedel av befolkningen i senioråldrarna ska vara så begapat i ungdomskultens nycker och uttryck.

Kommer Sveriges äldre att få realisera sina drömmar om livslångt lärande, fortsatta och nya roller i arbetslivet, eget företagande och uppdrag i politiken? Om att resa och upptäcka nya horisonter när arbetslivet trappas ned? Det är inte en dag för tidigt att samhället erkänner oss äldre invånare som resurser att återvinna i stället för att sända oss till en social och ekonomisk ättestupa. Att ge oss äldre en starkare röst i samhället i stället för att ställa oss vid sidan av.


Pensionsåldern ligger av allt att döma inte rätt. Tillväxt och god ekonomi i vårt land förutsätter att fler arbetar, men det stämmer illa med arbetslinjen att pensionsåldern ligger envist fast trots att alltfler behåller hälsa, krafter och vitalitet allt längre upp i åren.

Med en stadigt växande äldrebefolkning uppkommer också frågan om vilka grupper av äldre som framöver kommer att dominera "äldreopinionen" och då formulera kraven? Vilka nya förväntningar för 40-talisterna med sig till pensionärslivet? Det lär vi snart få märka, kanske redan i årets val.


Det är hög tid för en bred och kreativ debatt med fler goda idéer för livet efter 65. Hur kan sista tredjedelen av livet ges ett gott innehåll: meningsfullhet, chans till vidareutveckling, fortsatt lärande och arbete, en fortsatt aktiv roll i samhället, personlig hälsa, frihet och trygghet? Debatten i dessa brännande frågor gäller inte bara våra föräldrar utan också oss själva och våra barn.

Livet efter 65 måste rimligen vara mycket mer än att spela golf i Spanien i 30 år, eller att för jämnan sitta nedsjunken i tv-soffan.

Leif Hallberg,

Debatt

Fler artiklar från Debatt