Broderskapsrörelsens och de kristna socialdemokraternas ordförande Peter Weiderud - känd inte minst för Dagens läsare - har en lika märklig som aldrig sinande förmåga att bagatellisera, eller förtiga, den systematiska, omfattande och långvariga förföljelsen mot kristna i flera diktatoriskt styrda muslimska länder. Samtidigt förfasar han sig indignerat över enstaka, isolerad korankritik i de västerländska demokratierna.
Nu senast på Broderskapsrörelsens nät, med samtidig publicering på SVT-debatt, ser han konstnären Lars Vilks teckningar av Muhammed och den amerikanske pastorns, Terry Jones, koranbränning som "uttryck för västs självutnämnda överlägsenhet". Vilks och Jones har utifrån denna överlägsenhet krossat äggen i muslimernas heliga korg, vilket gjort att "många blir förbannade" och några "så tokiga att de löper amok och slaktar oskyldiga." Han avslutar sin inte alltför sakliga och djuplodande globala religions- och politikanalys med orden: "Det finns ingen väg till tolerans. Tolerans är vägen."
Men uppmaningen gäller tydligen inte främst den oftast statssanktionerade förföljelsen mot kristna i ett antal muslimska stater, där demokrati och religionsfrihet saknas och där det kan vara förenat med dödsstraff att konvertera till kristendomen. Den exemplifieras inte heller av de omfattande hot- och bojkottaktioner som blev följden av den danska tidningens Politikens publicering av Muhammedkarikatyrer eller hoten mot Nerikes Allehandas chefredaktör.
Peter Weiderud avstår också ifrån att uttrycka sitt avståndstagande ifrån alla de terrordåd som sker i religionens namn i olika länder i världen, och som inte heller Sverige nu genom fjolårets händelse i Stockholms centrum varit förskonat ifrån. Och varför låter han bli att nämna miljoner och åter miljoner muslimska kvinnors underordning och förföljelsen av homosexuella i flera stater där islam är statsreligionen?
I stället är för honom en svensk konstnär, som i vårt fria land karikerar Muhammed, och en förvisso grovt omdömeslös amerikansk pastor som lägger Koranen på elden, de stora religionsproblemen och de som genererar våld och övergrepp från dem som känner sig kränkta. Den svenske konstnären och pastorn i USA agerar nämligen "utifrån en självutnämnd västerländsk överlägsenhet".
Sällan eller aldrig tidigare har de slitna orden att "sila mygg men svälja kameler" varit mer berättigade än på Peter Weideruds slutsatser. Om han inte ser - eller vill se - det övergripande politiska mönstret och skillnaden mellan den i huvudsak odemokratiska islamska världen å ena sidan och den västerländska sfären med alla dess konstitutionella fri- och rättigheter å den andra, är det lika beklagligt som bedrövligt. Här duger det minsann inte att ständigt bagatellisera, eller relativisera, förföljelserna mot kristna och försöka dunkelt antyda att våldsaktionernas orsak främst ska sökas i den påstått överlägsna demokratiska västvärlden.
Våld, övergrepp och förföljelser mot enskilda människor och mot dem som tillhör en viss konfession ska alltid starkt fördömas. Och demokratikravet på de muslimska staterna i världen måste skärpas och bli tydligare, inte minst från svensk sida. Det är sorgligt om inte de kristna socialdemokraternas banerförare inser detta.