01 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Vårda försvaret av religionsfriheten

Företrädare för Claphaminstitutet skrev nyligen om religionsfrihet. De hade vunnit i trovärdighet genom att rikta udden mot bristande lagstiftning i stället för att bara anklaga dem som diskriminerar kristna.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen och den svenska grundlagen fastslår kravet på tanke-, samvets- och religionsfrihet. De som från svensk horisont vill vidga och försvara reell religionsfrihet i andra delar av världen bör vinnlägga sig om att utgå från generella principer som i konsekvens kan mäta sig med nämnda sekulära deklarationer.

Fyra Fellows vid Claphaminstitutet - Annelie Enochson, Stefan Gustavsson, Anders Sjöberg och Mats Tunehag - beskriver i Dagen den 12 april demokratins grundläggande förutsättningar som "så mycket mer än att tillåta politiska partier och hålla allmänna val. Det handlar om ett oberoende domstolsväsende och fri press men även om religionsfrihet."

Författarna fortsätter "denna frihet är ett lackmustest på både människors och staters syn på demokrati och mänskliga rättigheter". Jag erinrar om att ett sådant lackmustest ger utslag oavsett vilken av de likvärdiga grundförutsättningarna som vid mättillfället är bristfällig.

Som kristdemokratisk fritidspolitiker beklagar jag särskilt Annelie Enochson (KD) för artikelns oprecisa fokus. Som jag ser det är just Kristdemokraterna det parti som med särskild trovärdighet kan ta sig an frågor om människors vilja att sprida sin tro oavsett religionstillhörighet och den sekulära demokratiska rättstatens jurisdiktion. Kristdemokraterna har gått från en konfessionell politisk rörelse till ett värdegrundat personalistiskt sekulärt parti och har därmed i sammanhanget unika kunskaper och erfarenheter.

Artikelförfattarna beskyller västerländska politiker för naivitet i synen på religionen och ger några exempel. BBC-avslöjandet att i 40 skolor med 5000 elever mellan 6 och 18 år i Storbritannien lärs barn att hata judar och instrueras om hur man bör avrätta homosexuella med mera.

I nästa exempel tillstår man visserligen att Turkiet reformerat sin lagstiftning men att ämbetsmän, media och folk på gatan diskriminerar kristna. Författarna hade vunnit i trovärdighet genom att rikta udden mot bristande lagstiftning och genom att föreslå adekvata reformer. Det hade vittnat om författarnas omsorg om dem som kränks för sin tros skull, oavsett religionstillhörighet.

I sann religionsfrihet - enligt internationella konventioner - ingår helt visst religioners inneboende missionsuppdrag som ska tryggas genom lagar om religionsfrihet.

Claphaminstitutet verkar enligt stadgarna för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros-, och samhällsförhållanden. Det tolkar jag som att institutet även verkar för kristendomens missionsuppdrag i såväl diktaturer som i demokratiska rättsstater. Kritiken mot stater som förbjuder eller blundar för trakasserier mot människors tanke-, samvets- och religionsuttryck ska riktas mot berörd stat och dess förvaltning.

Individer som ska vinnas för vår syn på statsskick med garanterad tanke-, samvets- och religionsfrihet måste mötas med respekt oavsett religionstillhörighet eller till vilken tankeinriktning någon konverterar. Det är bara i en öppen och intellektuellt hederlig samtalsmiljö som dagens sekulariserade medborgare kan acceptera det religiösa missionsuppdraget. Och det måste bedrivas ödmjukt utifrån dagens krav på respekt för allas våra medmänniskor. Dessutom krävs tydliga avståndstaganden från den i urkunderna så väl beskrivna intoleransen. Slutligen ska trovärdigheten byggas upp parallellt och åtskilt från missionsuppdraget genom att även ett sekulärt, demokratiskt och rättssäkert statsskick förordas.

Fler artiklar från Debatt