Jag förstår Siewert Öholms oro över att Ulf Ekman ska få makt och beslutsrätt över vad som slutligen publiceras i Världen Idag. Och Sverre Larsson förskönar historien när han i sitt debattinlägg i Dagen den 20 april hyllar Lewi Pethrus och Karl-Erik Heinerborg som publicister och ansvariga utgivare.
Pastorer och samfundsledare bör inte vara chefer för tidningsredaktioner. De ska förkunna ordet, utöva själavård och leda församlingar till tillväxt.
Jag har stor respekt för Pethrus och Heinerborg som förkunnare och själavårdare. Deras omsorger om de allra svagaste är föredömliga. Men att tillsätta Karl-Erik Heinerborg som ansvarig utgivare för Evangelii Härold tillförde inte något av publicistiskt värde. Hans ledarskap på redaktionen, som jag var en del av under perioden 1972-1978, präglades inte av öppenhet och kritiska dialoger, en normalitet när redaktioner prövar samhälls- och publiceringsfrågor.
Och jag minns Lewi Pethrus grova personangrepp på den norske väckelseevangelisten Aril Edvardsen år 1978 och hans naiva hyllning av Watergatepresidenten Richard Nixons bombningar av Hanoi julen 1972. Dessa fyra stort uppslagna artiklar i tidningen Dagen skapade djupa sår hos enskilda kristna, motsättningar i den nordiska kristenheten och stora frågetecken hos icke troende.
Dagens redaktion var under de åren alltför svag för att skapa balans i den debatten. Jag var ung reporter på Evangelii Härold när Pethrus ställde sig på krigshetsarnas sida mot det fattiga vietnamesiska bondefolket.
Jag skrev ett inlägg i Evangelii Härold med rubriken "Kärlek inte våld", en direkt replik till pingstledaren Pethrus, som då inte hade något formellt inflytande över Evangelii Härold. Ändå använde han sin maktställning för att begränsa debatten och tillrättavisa en reporter som reste en nödvändig motbild.
I en paus under Nyhemsveckan 1973 tog Pethrus mig hårt i örat, krävde att jag skulle byta åsikt eller lämna Evangelii Härold och tillade: "Minns hur det gick för Sven Lidman." Jag minns hur överraskad jag blev över jämförelsen och Pethrus skarpa ton.
Är Ulf Ekman beredd att i Världen Idag släppa fram en kritisk debatt om Israels aggressions- och bosättarpolitik? Debattinledare kan till exempel vara Uppsalateologen Sigberth Axelsson, Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud eller statsvetaren Ulf Bjereld.
I det samtalet vore det klädsamt om Ulf Ekman inte enbart försvarade Israel - vilket kan vara fullt berättigat ibland - utan också tydligt stod upp för det sargade palestinska folket och fördömde Israels mångdubbla militära hämndaktioner, mord på palestinska ledare och stenkastande barn.
Eller ryms Israels kompromisslösa våldspolitik mot palestinierna i Ulf Ekmans teologi, liksom Nixons bomber mot det vietnamesiska folket rymdes i Lewi Pethrus teologi?
