20 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kyrkan bör säga nej till statsbidrag

Vi kristna hamnar i fel läge i kommunikationen med omvärlden när vi i stället för att prata om evangeliet får försvara våra statsbidrag. Säg därför nej till pengar som binder oss till staten.


Då och då framförs det från olika håll, inte minst i medierna, kritik mot att statliga medel betalas ut som bidrag eller dylikt till kristna samfund och organisationer för olika verksamheter de bedriver. Det kan handla till exempel om statsbidrag till trossamfund, bidrag från Ungdomsstyrelsen eller biståndsmedel från Sida. Kritiken bygger ofta på en bristfällig kunskap om och förståelse för vad kristen tro handlar om.

Nu senast, torsdagen den 7 april, kom ett nytt exempel på detta. Dilsa Demirbag-Sten framförde i en nyhetskrönika i Dagens Nyheter kritik mot att bidrag ges till religiösa trossamfund. Kritiken riktades främst mot samfundsminister Stefan Attefall för uttalanden han hade gjort i Dagen, men hon tar även upp att vissa trossamfund får statliga bidrag samtidigt som vissa av värderingarna ibland inte helt överrensstämmer med de värderingar som staten står för.

Hon är kritisk till att religiösa aktörer, enligt henne, får en positiv särbehandling genom att de annorlunda värderingarna accepteras samt även att det finns en rädsla hos trossamfunden för kritik och granskning.


För oss som är kristna så stämmer det förstås att vi till viss del har annorlunda värderingar jämfört med staten. Våra värderingar tror vi kommer från Gud och är härledda ur Bibeln. Det är Gud som formar vad vi ska tycka, tänka och säga och vi söker Guds ledning när vi utformar vår verksamhet. Detta får som konsekvens att kristen och offentlig verksamhet delvis präglas av olika värderingar.

Vi som är kristna bör berätta om våra värderingar klart och tydligt i alla sammanhang där vi verkar. Inte minst viktigt är det i de sammanhang då vi mottar statliga bidrag, så att det inte råder någon oklarhet om vad vi står för.


Vi bör inte heller vara rädda för kritik eller för att bli granskade, utan i stället öppet visa vår verksamhet och ödmjukt berätta varför vi tycker som vi gör. Om kristna värderingar skulle utgöra hinder för bidragsgivning, då uppkommer frågan ifall vi som kristna ska anpassa oss för att få tillgång till pengarna eller om vi ska stå fast i det som vi upplever Gud säger. Självfallet är det senare alternativet det som då måste väljas. Oavsett vad staten i realiteten framför för krav på trossamfunden för att ge ekonomiskt stöd tycker jag att kristna samfund och organisationer bör överväga att avstå från statliga bidrag. Detta bland annat eftersom det visat sig att andra aktörer i samhället, inte minst i medierna som i det ovan nämnda exemplet, kan ha svårt att acceptera bidragsgivningen.


Den kritik som framförs får som konsekvens att det blir svårare att få genomslag för kommunikation om evangeliet om Jesus då vi istället måste lägga krut på att försvara den statligt stödda verksamheten. Vi hamnar då fel i kommunikationen, vilket är olyckligt och kontraproduktivt för det som vi som kristna vill uppnå.

Jag är medlem i Elimkyrkan, Stockholm, som är en medlem i Evangeliska frikyrkan (EFK) och skulle önska att EFK går igenom de totala statliga medlen som samfundet tilldelas och gör en ny konsekvensanalys av vad som skulle ske om man avstod från dessa bidrag. Samt därtill arbetar fram förslag på alternativa former att arbeta utifrån som utesluter ekonomiskt stöd från staten. Detta som en del i att helt släppa taget om all vår verksamhet och låta Jesus och inte staten forma vår kyrka.

Debatt

Fler artiklar från Debatt