17 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

"Saligförklaringen svår att förklara utifrån skriften"

Söndagen den 1 maj saligförklarades den förre påven Johannes Paulus II. Det beräknas att en miljon var närvarande på Petersplatsen. Biskop Anders Arborelius skriver om hans betydelse:
"Han blev en pionjär för hela den interreligiösa dialogen genom att samla troende från de flesta religioner i Assisi. Samtidigt styrkte han oss katoliker i vår vördnad och hängivenhet för Guds Moder. Hans valspråk Totus Tuus (Din i allt) blev för många en förnyad påminnelse om hur mycket Jungfru Maria betyder för att föra oss alla in i en allt djupare förening med Kristus."

Saligförklaring, eller beatifikation som det också heter, är det tredje och näst sista steget på väg mot helgonförklaring. För att en saligförklaring ska bli verklighet krävs att ett antal villkor uppfylls. Ett villkor är att ett mirakel ska ha skett som ett resultat av kandidatens bön till Gud.
I Johannes Paulus II fall finns den franska nunnan Marie Simon-Pierre som led av Parkinsons. Hon bad Johannes Paulus II om förbön den 2 juni 2005 - två månader efter hans död - och upplevde ett oförklarligt tillfrisknande. Hennes upplevelse ligger till grund för saligförklaringen. För att en helgonförklaring ska bli verklighet krävs ytterligare ett mirakel. De senaste 900 åren har endast tre påvar blivit helgonförklarade, men många tror att Johannes Paulus II kommer att bli den fjärde. Skulle han bli ett helgon kan bland annat gudstjänst firas till hans ära, han kan åkallas i kyrkans offentliga böner och får bildligen framställas med gloria runt huvudet.
"Saligförklaringen innebär att kyrkan nu officiellt erkänner honom som förebedjare hos Gud och föredöme", säger pater Fredrik Emanuelson.

Under saligförklaringsceremonien i Rom fanns ett provrör med Johannes Paulus II blod. Provröret satt i en vacker spira och hölls upp inför påven och världens tv-kameror. Det var under Johannes Paulus II sista dagar som fyra provrör fylldes med blod. Kardinal Stanislaw Dziwisz, som var påvens privata sekreterare och numera är ärkebiskop i Polen sa till nyhetsbyrån AFP att "De är reliker av högsta rang".
När den polske formel 1-föraren Robert Kubica kraschade in i en italiensk kyrka, skickade kardinalen i Krakow ett fragment av den förre påvens kläder och en droppe blod till Kubica, i hopp om att dessa gåvor skulle leda till ett tillfrisknande.
Jag följde saligförklaringen som sändes i SVT. Men jag delade inte den glädje och det jubel som fanns på Petersplatsen i Rom. Tvärtemot kände jag en sorg över det jag såg och frågorna är många.
 
 När det gäller själva begreppen salig- och helgonförklaring har Bibeln en hel del att säga. I Psalm 32:1 läser vi: "Salig är den som fått sin överträdelse förlåten." Paulus börjar Kolosserbrevet med att skriva: "Till de heliga översättningar saints = helgon i Kolosse, de troende bröderna i Kristus." Vilket stöd finns det i Skriften för den typ av saligförklaring och helgonförklaring som Katolska kyrkan utför i dag?

  Katoliker har redan börjat be till Johannes Paulus II om hans förbön. När fadern gett oss Jesus, som öppnat vägen för oss att komma in i det allra heligaste och be till honom i Jesus namn, varför ska vi då ta omvägen och be Johannes Paulus II om förbön?

 Den förre påvens motto var "Din i allt". Detta sade han om Maria. Borde inte vår överlåtelse vara till Kristus och ingen annan?

 Den förre påvens blod lyftes upp inför påven och världens tv-kameror och används redan i hopp om att förmedla helande. Varför används den förre påvens blod på detta sätt? Var inte Jesus blod på Golgata kors tillräckligt?

För mig är det uppenbart att mycket av det vi såg den 1 maj saknar stöd i skriften. Det sorgliga är att det inte gäller perifera frågor utan några av de mest centrala.
Fler artiklar från Debatt