Att i Stockholm få manifestera Jesus 21 maj och vad han kan betyda för människor är stort och väl använd tid. Demonstrationsfriheten är värdefull och tillfället väl valt.
Men, här kommer en följdfråga - varför arrangerar inte kristna egna demonstrationståg? Det behöver inte vara precis den 1 maj. Det är ju traditionellt arbetarnas högtidsdag och vårt arbete för Guds rike kunde med fördel exponeras även en annan dag och på många platser i vårt land, inte bara i huvudstaden. Jag tror det skulle vara mycket positivt att visa den kristna tron på den plats man bor. Det vore ett utmärkt tillfälle att presentera Jesus, tala om att vi finns och även vad vi vill, för det vet vi väl? Underlåtenhet att presentera Jesus i profana sammanhang kan vara en naturlig förklaring till trons tillbakagång. Det finns naturligtvis fler förklaringar. Vilka då förresten? Hänger det inte ihop?
Osökt kom jag att tänka på historien där bönderna på trakten samlats för att dryfta gemensamma angelägenheter. En av frågorna var om det fanns humanare sätt att slakta grisar på. Någon var kanske orolig för att det gjorde ont. Efter många turer enades man ändå om att bli kvar vid det gamla. Motiveringen var att grisarna i alla fall var mest vana vid det. Inga nymodigheter här inte.
Skulle församlingsledarna på en plats resonera lika? Vi gör som vi brukar. Vi känner oss tryggare i kyrkan. Så kan det väl ändå inte vara. Låt oss gå utanför de invanda ramarna någon gång?