17 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Abort - en flykt från ansvar


Jag stör mig enormt på abortförespråkarnas oupphörligt rabblade mantra om "kvinnans rätt till sin kropp". Kan det vara några promille av alla aborter som har en koppling till kvinnans kropp - det vill säga att graviditeten på något sätt riskerar att allvarligt skada modern?

Alla övriga fall handlar om tiden efter graviditeten. Problemet är det framfödda barnet som man inte vill ha.


När man rekommenderar unga flickor att välja abort så är det utifrån att man är för ung att bli mamma. Svårigheterna att som småbarnsmamma fullfölja sina studier. Problemen med att så tidigt få ansvaret för ett barn och inte kunna "leva livet" som tonåring. Bristen på bostad och ekonomisk försörjning. Det är barnet efter förlossningen som det hela handlar om.

När kvinnor kommit en bit över 40 så inte talar man om graviditeten och riskerna med den. Det man säger är: småbarn nu - nej tack. Nu vill jag ha det lugnt och skönt och satsa på karriär, resor och nöjen.


När socialstyrelsens experter och andra förståsigpåare diskuterar motiven för abort så görs det i termer av vilken beredskap föräldrarna har när det gäller att ta emot barnet efter förlossningen. Är barnet önskat? Hur ser den ekonomiska situationen ut? Hur blir det med boendet? Och så vidare.

Samma sak när det gäller att analysera eventuella brister hos barnet. Är det friskt och sunt eller kan det på något sätt komma att betunga föräldrarna och framför allt - trots outsagt - samhällsekonomin. Det handlar helt och hållet om barnet efter graviditeten. I normalfallet gör ju kvinnans kropp ingen skillnad på att bära ett friskt eller ett handikappat barn. Åtminstone inte så länge man inte tagit prover och konstaterat oroande brister. Dessa tester gör man för den tid som kommer efter förlossningen. Även aborter relaterade till barnets kön utgår man från situationen efter förlossningen.


Dialogen med mamman handlar inte alls om graviditetens effekter på kroppen och psyket kontra vad aborten kan ge för skador på kropp och psyke, även om den är mer motiverad. Hela problematiken handlar om att förhindra att barnet får födas och leva därför att man inte vill ha just detta barn.

Kan ingen se vansinnet i att försöka göra det till en mänsklig rättighet att slippa ta hand om sina barn? Vilka står näst i tur på listan över människor vars existens vi vill kunna avsluta. Borde det inte klassas som en mänsklig rättighet att slippa sina gamla, sjuka och jobbiga föräldrar? Bra för både mig och samhället!

Fler artiklar från Debatt