Sven Nilsson beklagar sig över att “allt fler” inom den evangelikala kristenheten “anammar ersättningsteologins synsätt” (Dagen 30 augusti). Min oro har flera år varit den exakt motsatta - att många evangelikala lämnar sin ersättningsteologi.
Läs mer: Israel kan inte ersättas med kyrkan
Märk dock väl: att han och jag gör olika betoningar av innebörden av ordet "ersättningsteologi". För honom blir ersättningsteologins motpol en biblisk sionism, alltså Guds profetiska handlande med Israels folk och land.
För mig är dess motpol främst liberalteologins förvanskande av klassiskt kristen frälsningsteologi.
Därför kan jag å ena sidan hålla med Sven Nilsson och med honom ta ställningstagande mot den ersättningsteologi han beskriver, men å andra sidan fullständigt omfamna ersättningsteologi i en annan bemärkelse. Att förstå att detta ord kan användas olika är alltså viktigt.
Kanske den vanligaste platsen där ordet "ersättningsteologi" förekommer är bland liberala akademiker som ett fult ord, ja närmast en svordom. Detta beror på att många av dem menar att vad Jesus gör på korset i stort sett bara handlar om att öppna för att också hedningarna kan vara med i det judiska förbundet.
Talet om att det kristna ska ersätta det judiska blir därför en attack mot denna teologiska kärna.
I en klassiskt kristen förståelse så handlar det primära Jesus gör på korset istället om en frälsningsfullbordan. Jesus tar på sig straffet för människors synder och dör som ett försoningsoffer i deras ställe. Blodet från tjurar och bockar i det gamla förbundet kunde nämligen inte utplåna synder, utan det kunde bara Jesu blod göra (Heb 10:4, 14).
Därför att Jesus har offrat sig som ett fullkomligt offer så offrar inte kristna längre baggar. Baggarna har en gång för alla ersatts av Jesus.
Härigenom fullbordas många fler saker i Jesus, inte minst gällande judarna. Välsignelsen Gud lovade Abraham kom till exempel genom Jesus till hedningarna (Gal 3:14) och gjorde dem till Abrahams arvtagare (Apg 3:25). Denna fullbordan innebär att Guds folk är något annat i det nya förbundet. Israels folk har ersatts av den kristna kyrkan som Guds folk.
Kanske skulle Sven reagera och mena att om man fortsätter på den linjen så riskerar man att reducera bort profetiska bibelord som berör Israels folk. Att alla profetiska ord om Israels folk egentligen skulle handla om den kristna kyrkan.
Men, bara för att man tror att Jesus är den av Gamla testamentet fullbordade, och enda, frälsningsvägen; att Israels folk i Nya testamentet har ersatts med den kristna kyrkan som Guds folk; och att Guds ultimata löftesland är himlen snarare än nationen Israel - så betyder det inte att man inte samtidigt kan tro att det finns profetiska bibelord om skeendet med landet och det etniska Israel.
Med andra ord kan man bejaka en frälsningsteologiskt grundläggande ersättningsteologi och samtidigt bejaka Guds handlande i historien med nationen Israel.
Jag håller med Svens oro om att "evangelikala akademiker" tappat bort det profetiska om Israel på grund av en ersättande teologi. Fast, jag är betydligt mer orolig att karismatiska evangelikala Israelvänner (och andra) lämnar frälsningsteologiska grundfundament därför att de med ersättningsteologisk etikett kastat ut dem med barnvattnet.
Att vara stolt ersättningsteolog är i akademin i dag ett av de tydligaste uttrycken för att man inte skäms för evangeliet.
Om den nya gemensamma pastorsutbildningen, som Sven Nilsson skriver om, skulle tappa en klassiskt kristen ersättningsteologi så vore det därför bland det mest tragiska som kunde hända. Att en sådan inte står i konflikt med en biblisk profetisk relevans om Israel är A och O.
