Med anledning av TV4:s häcklande av kristna som tackar Gud: Under många års tid har man kunnat bevittna starka, för att inte säga extrema, känsloyttringar i idrottssammanhang. När någon sparkar en boll i mål eller löper en sträcka en tusendels sekund snabbare än någon annan kan man i media få se och höra sportkommentatorer gå upp i fullkomlig extas. Kravaller och misshandel har blivit vardagsmat i många idrottssammanhang. Och detta uppfattas ofta som något helt normalt.
Men när en svensk tv-kanal i en sportsändning väljer att uppmärksamma vad man vad man uppfattar vara indoktrinering, så är det inte extrema yttringar inom idrotten man belyser, utan det att några idrottsmän och kvinnor i stillhet har tackat Gud för sin framgång. Detta är för mig häpnadsväckande. Vad hade hänt om kristna i en tv-gudstjänst betett sig lika hängivet som sportkommentatorer? Jag tror de flesta läsare kan föreställa sig vilken uppmärksamhet detta skulle få i media. Självinsikt efterlyses i sportsändningarna.
