I debatten om att införa det så kallade könsneutrala pronomenet hen hoppas jämställdhetsministern Nyamko Sabuni "att det kan vara ett nytt, fräscht grepp för att åstadkomma jämställdhet" (SvD 6/3).
Men är detta ord idealiskt? Borde vi inte pröva andra varianter först? Nu faller troligtvis flera av de andra vokalerna bort. Några av de nyskapade orden är alltför lika de existerande han och hon och ett par associeras med det ena könet. Återstår hin men det torde uppfattas alltför brutalt. Till slut står vi här med hån.
Vi observerar att konsonanterna h och n förblir orubbade medan vokalen är utbytbar. Till en början kanske detta uppfattas som manligt kontra kvinnligt. Men mer och mer blir det tydligt: den veka vokalen står för barnet, den fasta konsonanten är den vuxna människan. Inför hennes självförverkligande måste allt annat vikas.