Debatt

Ja och nej till "frikyrka"

Ett fortsatt användande av begreppet frikyrklig kan försvåra för människor att vända sig till Kristus, menar Björn Cedersjö, som tycker att det räcker om ordet används i teologisk analys.

Jag är tacksam för Fredrik Wenells välargumenterade kommentar (Dagen 18 maj) till min artikel två veckor tidigare. Jag vill gärna fortsätta det offentliga samtalet något.

Under rubriken "Dags att sluta säga 'frikyrklig'?" argumenterade jag för att begreppet frikyrklig är problematiskt. Jag gav två skäl:

1) Ordet är inte riktigt adekvat i en tid när vi inte längre har en situation med en statskyrka och ett antal frikyrkor.

2) Undersökningar visar att de flesta svenskar har negativa associationer till orden frikyrka/frikyrklig.

Wenell uppfattar helt korrekt att jag personligen inte alls fjärmar mig från viktiga traditionellt frikyrkliga värden: personlig tro, de troendes gemenskap, att varje människas röst och åsikt är viktig och en principiell åtskillnad mellan stat och kyrka. Saken gäller inte det.

Jag ger Wenell rätt i att begreppet frikyrklig i en akademisk miljö är användbart som en sammanfattande beteckning för ett antal kyrkliga riktningar med vissa gemensamma övertygelser. Det kan fungera som ett instrument i en teologisk analys och vara ett bidrag i det ekumeniska samtalet. Det ligger något i att ett användbart begrepp inte ska överges bara för att det får oönskade associationer hos vissa människor (samma sak kan ju lätt ske med ord som baptist eller katolsk). Samtidigt kan man ju diskutera om det är just den distinktionen, som på många punkter är nära associerad med församlingssyn, som är den viktiga i nutiden. Men eftersom kyrkorna är organisationer blir det ju lättare att entydigt kategorisera dem utifrån församlingssyn än utifrån till exempel deras syn på Jesus som räddare, mission eller karismatik.

Denna fråga förstärks av den intressanta diskussion som Wenell öppnar i slutet av sin artikel: Skulle alla de samfund som i Sverige räknats in i familjen frikyrkliga verkligen höra hemma där om det som han kallar den teologiska definitionen fick företräde framför den historiska? Jag tycker det är alldeles uppenbart att gränserna mellan frikyrkligt och folkkyrkligt tänkande är mindre betonade i en tid när man i många frikyrkoförsamlingar satsar på att vara öppna inkluderande kyrkor. Det avspeglar sig ju till exempel i att frikyrkoförsamlingar väljer att kalla sina kyrkor med stadsdelsnamn snarare än de tidigare namnen Missionskyrkan, Immanuelskyrkan eller Salem. Man vill motverka uppfattningen att församlingen är ett slutet sammanhang.

Är det symptomatiskt att vissa inom Gemensam framtid hellre kallar sig en "fri kyrka" i stället för en "frikyrka"?

Och då är vi inne på det som egentligen var orsaken till att jag skrev. Jag frågade om benämningen frikyrka försvårar för människor att våga närma sig Kristus och den kristna gemenskapen. Om endast sex procent av människorna har positiva associationer till begreppet frikyrka/frikyrkliga (enligt Kairos/GF:s undersökning), ska vi då fortsätta att kalla oss frikyrkor i den nya situationen? Om "frikyrklig" fungerar som ett skällsord, ska vi då försöka återvinna det? Är begreppet så viktigt för vår självförståelse?

Här blir det en avvägning mellan positivt och negativt där det inte finns ett självklart svar och där vi kanske drar olika slutsatser. Wenell vill behålla begreppet som teologisk term. Jag kan hålla med om att vi kan fortsätta att använda det i teologisk analys (men vi bör inte glömma att diskutera skillnaden mellan den historiskt bestämda innebörden och den teologiska).

Men jag frågar på nytt: Är det historiska begreppet frikyrka som en beteckning på vissa kristna kyrkor verkligen önskvärt och användbart i dag i allmänt tal? Måste vi ha det för att kunna värna vissa viktiga övertygelser? Knappast. Om ett historiskt bestämt begrepp står i vägen för att människor ska våga närma sig Kristus och kristen gemenskap, varför ska vi fortsätta att använda det? Eller försöka återvinna det? Räcker det inte med att tala om kyrka och kristna? Varför ska vi fortsätta att tala om oss själva med ett ord som så många associerar till fel saker?

Om ett fortsatt användande av ordet "frikyrka" i dagligt tal förhindrar människor att söka Kristus, då är det en djupt teologisk fråga.

Fler artiklar för dig