07 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kontroll löser inte sociala problem

Kommunerna måste styra sin verksamhet med egen välutbildad personal och med möjlighet att bötfälla de bångstyriga. Annars fungerar inte lagen, till exempel när det gäller personliga assistenter, menar Per-Ola Larsson.

Statsrådet Maria Larsson har ett brinnande intresse för de äldre, funktionshindrade och utstötta. På socialdepartementets initiativ har riksdagen under senare år antagit många positiva propositioner. Sedan 2001 har regeringar pytsat ut cirka 20 miljarder kronor till kommuner och landsting för att förstärka psykiatri.

Hos Stockholms län och kommun kan man inte spåra dessa anslag i respektive budget eller bokslut. Pengarna betraktas som generella statsanslag. Man kan inte heller utläsa hur mycket psykiatrin förstärkts av specialdestinerade statsanslag. Inom Stockholms landsting har cirka tre miljarder av psykiatrianslagen under denna tid finansierat annan verksamhet.

Det är en mycket stor spricka mellan alliansregeringens funktionshinderspolitik och alliansens politik i Stockholms län. Ansvariga politiker i Stockholm vägrar förklara varför man "förskingrar" anslag som skulle användas till psykiatri.

I en lagrådsremiss gör regeringen ett nytt utspel för att värna funktionshindrades rätt till personliga assistenter. Nu ska det fram resurser för att kontrollera dem. Det kanske kan behövas eftersom socialnämnder och Försäkringskassan öser ut pengar till olika bolag som gör mycket stora vinster i en många gånger okvalificerad verksamhet - trots att socialtjänsten ska bedrivas med kvalitet av välutbildad personal

Enligt grundlag ska all offentlig makt utövas under lagarna. Kommuner och försäkringskassa kryper förbi det genom att köpa av tjänster från bolag. Om det offentliga ska kunna kontrollera den interna planeringen i bolag krävs mycket stora resurser för att övervaka kvalitet och bokföring, som nu regeringen tyvärr förordar. Det är inte rätt väg att pumpa in stora pengar för kontroll genom ett nytt byråkratiskt ämbetsverk av assistansbolagen.

Verksamhet med personliga assistenter är en kommunal angelägenhet. Ingen har visat att bolag kan bedriva kvalitativ verksamhet bättre och billigare än kommuner eller försäkringskassa i egen regi. Varför då trassla till verksamheten med dyrbara offentliga upphandlingar och dyra och många gånger kränkande kontroller?

Verksamhet med personliga assistenter måste enligt huvudregeln drivas av kommuner i egen regi med egen fast anställd och välutbildad personal. Då kan kommunen styra verksamhet med kvalitet och kanske också till lägre kostnader. Med en sådan utveckling bortfaller möjligheten för bolag att utöva omfattande fusk. Socialnämnden kan genom sin direkta arbetsledning enkelt avslöja fusk.

Socialdepartementets generösa bidragsgivning till kommuner är inte rätt modell. Pengarna försvinner i den kommunala byråkratin. Kommuner måste själva ta ansvar genom kommunalskatten.

En genomläsning av rapporter från Stockholm till Socialstyrelsen om statsbidrag för stimulans av äldreomsorg visar bland annat att bidragen till stor del använts till sådant som enligt lag åligger kommunen att finansiera med kommunalskatt. Varför ska skatt till sjukvård och socialtjänst ta en onödig komplicerad och byråkratisk omväg via statsskatten? Inför sanktioner mot de kommuner som inte tillämpar sociallagarna.

Maria Larsson berömmer syftet med de lagar som reglerar rätten till personlig assistans. Sanktioner behövs - i stället för en ny statlig myndighet - mot de socialnämnder som rutinmässigt avslår stöd enligt sociallagarna.

Om alliansregeringen ska nå sitt mål att funktionshindrade ska kunna leva som andra måste den utbilda lokalpolitiker om regeringens syfte med sociallagstiftningen och införa regler om sanktioner för de bångstyriga.

Tyvärr kommer Maria Larssons nya kontrollsystem inte att fungera - i vart fall inte i Stockholm där socialpolitiken har urartat.

Intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting måste utbilda dem vi valt att ansvara för socialtjänsten. Eller kanske partierna ska utbilda sina socialpolitiker? De valda förtroendemännen, inte tjänstemännen, ska ansvara för att sociallagarna tillämpas.

Fler artiklar från Debatt