13 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Religion aldrig en privatsak

Religionsfriheten är en nödvändig del av det moderna demokratiska samhället, hävdar Stefan Attefall. Det betyder att religioner också måste få synas i det offentliga.

I morgon är FN:s internationella dag för tolerans. Sverige blir i och med globaliseringen och förändringar i omvärlden allt mer sammanflätad med omvärlden. En global samhörighet skapas samtidigt som mångkulturella och mångreligiösa samhällen formas i allt högre grad. I detta skeende kan vi antingen fjärma oss och önska att allt ska vara som förr, eller möta utvecklingen med en vision om ett fritt och öppet samhälle där människor med olika kulturell och religiös bakgrund lever sida vid sida. Ska detta vara möjligt måste religions- och övertygelsefrihet värnas.

För människor med en religiös trosuppfattning har religions- och övertygelsefriheten avgörande betydelse, ingen annan har bättre förståelse för detta än den troende. Men även för alla dem som inte har en tro eller som är ointresserade av frågeställningen, är religionsfriheten betydelsefull eftersom den utgör en del av den pluralism som i sin tur är en nödvändig del av det moderna demokratiska samhället. Folkrättsexperten Ove Bring har sagt att religionsfriheten är ett lackmustest för de andra mänskliga rättigheterna. Religionsfrihet är därför en grundpelare i varje demokratiskt samhälle. Därför är det glädjande att FN instiftat en särskild dag för tolerans, och den är värd att uppmärksamma.

Följer man debatten i Sverige verkar det ibland som att religions- och övertygelsefrihet är en ickefråga. Men vi ska komma ihåg att denna frihet är långt ifrån en rättighet för alla människor på vår jord. Vi behöver inte lyfta blicken långt för att se hur människor - kristna, judar, muslimer med flera - lever under hot och förföljelse på grund av sin religiösa tillhörighet. Forskning visar att cirka 75 procent av världens befolkning bor i länder där staten eller andra aktörer i samhället kraftigt eller mycket kraftigt begränsar medborgarnas rätt att tro.

Religions- och övertygelsefrihet har två sidor som är lika viktiga; dels rätten att tro, att inte tro eller att byta religion, dels rätten att utöva en religion, eller att inte utöva någon religion. Rätten från religion innebär däremot inte att alla religiösa uttryck suddas ut från samhället eller att man ska ”slippa” se människor ge uttryck för sin religion. Tyvärr är den senare tolkningen vanlig inte minst från sekulära debattörer. Att säga att vem som helst får tro bara det inte syns eller hörs är inte samma sak som att stå upp för religionsfriheten. Det är att slå undan benen för den.

I de mänskliga rättigheterna, där religions- och övertygelsefriheten är en central rättighet, är vi alla lika inför lagen och har därmed lika rättigheter och skyldigheter. Religion kan inte begränsas till att enbart vara en privatsak. Detta betyder även att olika religioner måste få komma till uttryck, även i det offentliga. Vi måste samtidigt ha respekt för varandra och för våra olikheter. Det finns ingen enkel manual för hur ett samhälle ska möta alla de utmaningar vi står inför. Religiös och kulturell mångfald riskerar skapa konfliktytor och missförstånd, men den är också en källa till stor rikedom.

Det Sverige vi har idag har växt fram genom århundranden av influenser från omvärlden -kulturellt, religiöst, etniskt, ekonomiskt, tekniskt. Men för att minska riskerna och öka möjligheterna att ta tillvara rikedomen i mångfalden måste vi dela en vision om ett fritt och öppet samhälle, oberoende av religiös och kulturell tillhörighet. För oss som kristdemokrater gäller mänskliga rättigheter alltid, för alla, överallt. Grundläggande rättigheter är inget som bara kan användas när det passar.

Stefan Attefall, KD, trossamfundsminister

Fler artiklar från Debatt