16 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Utan väckelse dör församlingen

Väckelsen och kyrkan behöver varandra – som kontinuitet och förnyelse med nödvändiga uppbrott behöver varandra, skriver Björne Erixon.

Väckelsen, det är liv, kraft, entusiasm. Det är Guds Andes "golfström", som värmer, ger liv och hopp. Många kristna längtar efter och ber om väckelse. Ibland realistiskt, ibland nostalgiskt och romantiskt. Men livet, Anden, kraften är omistliga! Utan väckelse dör den kristna församlingen.

Samtidigt; Väckelser kommer och går, kyrkan/församlingen består. Vart tog väckelsen vägen, kan man fråga. Så kan man kanske, tillspetsat, fastslå århundradens erfarenhet och verklighet.

Ibland motades väckelsen bort av kyrkans ledare. Ibland trodde man inte själv att det fanns plats. Eller så såg man sig som motpolen till det som uppfattades som livlöst, ­avfälligt och utan möjligheter att förnyas. Väckelsen blev en livsnödvändighet.

Är då väckelse och kyrka motsatser, oförenliga storheter? Måste det alltid vara så? Ibland har det nog varit så. På ömse håll har man inte förstått varandra. Med splittring, oförsonlighet och med resultat att båda verkligheterna utarmats. Mitt i allt detta vann Guds Ord framgång och många kom till kristen tro.

Tänk om det skulle bli så här; väckelsen och kyrkan behöver varandra! Som kontinuitet och förnyelse med nödvändiga uppbrott behöver varandra.

Om kyrkan, kontinuitetens väktare, avstår från sin makt, då kan väckelse få utrymme. Om väckelsens bärare mognar från egensinne och sekterism, kan och vill kyrkan öppna sig för förnyelsen.

Uppfattas väckelsen som en start, kyrkan som fortsättningen? Så ser det ibland ut. När väckelsen blir ensidig och självgod. Å andra sidan, när kyrka och församling blir maktfullkomliga, då flyr väckelsens ande.

Visionen av den nytestamentliga bibliska församlingen behöver förnyas, fördjupas och förädlas. Att vara Kristi kropp på jorden innebär en större mångfald än många väckelser mäktat med.

Det finns mer att erövra, ta in och vara med om, när det gäller att gestalta Kristi närvaro på jorden.

Ecklesiologin, läran och förståelsen av den kristna kyrkan och församlingen, behöver fördjupas. Inte minst i pingst-karismatiska kretsar.

Väckelsens teologi behöver fördjupas till mer än program, peptalk och ytlig aktivism. Det är livet som behöver gestaltas i kärlek till Gud, till nästan och skapelsen. Den bibliska helhetssynen behöver gestaltas. Många kristna behöver befrias till ödmjuk tjänst i samhället, med tron som inspiration.

Kyrka och väckelse behöver varandra! In med väckelsen i kyrkan och in med kyrkan i väckelsen.

Teologisk analys, brinnande andefyllda bönemöten, frimodiga och kloka vittnesbörd bland sökare behöver förenas med djuplodande insiktsfull och respektfull själavård.

Behovet av andlig vägledning växer. Vad av arvet från kyrka och väckelse vill vi ta vara på och utveckla?

Det borde vara ett av de samtalsämnen som ständigt borde leva bland Jesu lärjungar. Är väckelse och kyrka ömsesidigt uteslutande varandra? ­Eller finns på ömse håll den insikt och grundhållning, som med Guds hjälp kan förena väckelse och kyrka? Det är något jag definitivt vill arbeta för!

Björne Erixon, bibellärare Bjärka-Säby, författare

Fler artiklar från Debatt