I en artikel i Dagen 8/1 talar Göran Lennartsson (GL) om hur vår bibelsyn påverkar tolkningen, och jag vill börja med att tacka för inlägget. Diskussionen är viktig, och det finns mycket som jag och GL är överens om. Jag delar GL:s passion för ordet, hans uppmaning att vi tydligare skulle leva genom det, och hans längtan efter att få se mer av Andens verk så att Guds rike kan få utbredas på jorden. Jag instämmer i att bibelsynen påverkar vår läsning och tolkning av texterna (vem har sagt något annat?), även om jag önskade att det i högre utsträckning vore tvärtom; att vår läsning av texterna skulle få utmana och forma vår bibelsyn. Jag vill därför ställa några frågor och förtydliga vad jag menar.
1. Jag tycker att det är olyckligt att GL för snabbt blandar samman historiska frågor med frågor om bibelbruk. Självklart hör de ihop, men när vi pratar bibelsyn behöver vi tydligare hålla isär dem. Varför? Låt mig förklara genom att fundera kring GL:s första påstående att "Bibeln är till för vanliga människor". Skulle vi närma oss GT med den allmänna, historiska frågan "vem är GT till för?" skulle vi nämligen skymta en annan verklighet. Vi skulle till exempel få reda på att läs- och skrivkunnigheten var ytterst begränsad och att texterna därför i huvudsak skrevs, traderades och lästes av människor i samhällets övre, bildade skikt, av människor som hade tydliga kopplingar till tempel och hov. Innebär det att GT inte är till för vanliga människor i dag? Nej, men argumenten för GL:s teologiska påstående måste vila på en annan grund. Risken finns annars att någon kan tro att svar på historiska frågor skulle vara normativa för vårt bibelbruk, eller att hypoteser om texters ursprung och tillkomst skulle innebära att man funnit "rätta" tolkningar. Så är det naturligtvis inte. Om någon till exempel berättar att Jesaja 53 lästes och förstods på ett annat sätt då den skrevs än när den används i NT innebär det inte att vi som kristna ska sluta läsa den som en profetia om Jesu död. Det enda personen gjort är att ge ett svar på en historisk fråga, och det blir olyckligt om vi ställer dessa mot varandra. Särskilt som NT ofta läser GT typologiskt.
2. En mer teknisk fråga har att göra med vad GL menar med den historisk-kritiska metoden i singular. Särskilt som han först lyfter ur några metoder som tillhör de historisk-kritiska, kallar dem enbart "kritiska", och sedan kallar den historisk-kritiska metoden för en "teori". Här önskar jag ett förtydligande. Är det metoder eller teoretiska ramverk som åsyftas? Och vad skulle vara problemet med att använda en metod utan att för den skull anamma tidigare forskares förförståelse? Är det inte så att vissa av metoderna egentligen syftar till att komma åt texternas anspråk, snarare än att våldföra sig på dem?
3. GL undrar vad som händer med tilliten till Bibeln om man hävdar att Jesaja 53 skrevs av en "falsk Jesaja". Formulerar man sig så blir många självklart fundersamma, men jag tror återigen att olika frågor olyckligt har blandats ihop. För GL menar väl inte att man på förhand, till exempel utifrån sin bibelsyn, ska bestämma sig för att Gud valt att bara använda Jesaja i bokskrivandet, och att allt som fogats till hans text därför är förfalskningar som vi som kristna inte borde läsa? För mig är det att närma sig frågan från fel håll, och leder i värsta fall till att vi inte låter oss utmanas av texterna.
Låt mig förklara. Jag tror att Gud ständigt talar genom sitt ord, men jag ser inte varför vi som bekännande kristna därför skulle vara rädda för att ställa vissa frågor till texten. Jag bekänner hela Jesaja bok som Guds ord, men om jag är intresserad av att veta när och hur den har kommit till, det vill säga historiska frågor, så behöver jag använda historisk-kritiska metoder. Visar det sig då att den teori som gör bäst rättvisa åt texten (märk väl: åt texten) är att boken har flera författare, och att redaktörer gjort vissa tillägg (till exempel Jes 1:1) innebär det inte att jag avfärdar boken som Guds ord, utan snarare att jag får en fördjupad förståelse för hur Gud valt att låta sitt ord ta boning bland sitt folk.
En fördjupad förståelse för hur Anden verkat genom människor. Skulle det göra Jesus till en lögnare? Absolut inte. Många referenser till profeten Jesaja kan ju till exempel tänkas vara till boken, precis som man i dag kan referera till Jesaja oavsett hypotes om antal författare. Låt oss därför inte förminska frågan om inspiration, Guds tilltal och Andens ledning till en fråga om författarskap.
David Willgren, teolog och förkunnare