I en annons från helnykterhetsorganisationen SPIK stod att läsa: "Vi tror på nyktra pastorer för barnens skull!"
Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle få uppleva att ett sådant budskap skulle anses nödvändigt att proklameras ut till svensk kristenhet i allmänhet och synnerhet inte till pastorer.
För snart 40 år sedan drog Jesus mig upp ur den djupa dyn och gav mig ett nytt liv. Alltsedan dess är det självklart att leva ett liv så långt ifrån alkohol och droger som möjligt.
De är farligt vanebindande, leder åt fel håll, är på alla sätt destruktiva, och gör oss osanna, oansvariga och världslika, i stället för sanna, ansvarsfulla och Kristuslika.
Det är naturligtvis ingen nyhet för mig att alkoholen mer och mer trängt in i den kristnes liv och gemenskap de senaste decennierna.
Det är så sorgligt att konstatera att ledarskapet i våra kyrkor inte förstått vikten av att hålla rent från alkoholen i de kristna gemenskaperna och behålla alkoholfria zoner. En tragisk utveckling som redan fört många in eller tillbaka till ett lidande som bara den kan förstå som genomgått dem. Bland annat beror det på godtrogenhet, okunskap, anpassning och ren ovilja att på allvar lyssna och sätta sig in i frågan.
Kära pastorer och alla andra, jag önskar verkligen att ni skulle ta personlig ställning för helnykterhet. Jag talar självklart om att inte inta drycker som innehåller mer än noll procent alkoholhalt.
Nog måste vi så kallade vanliga medlemmar kunna kräva att våra pastorer och ledare företräder något så självklart som helnykterhet i våra församlingar. Frågan är ytterst allvarlig och behöver tas på största allvar.
Nog borde vi väl alla kunna enas om att Jesus, församlingens Herre är mer än nog för oss alla och att de surrogat som världen erbjuder oss kan vi frimodigt och bestämt tacka nej till.
”Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden”.
”Det är bättre att avstå från att äta kött och vin eller göra något annat som kan vålla din broder på fall.”
Ingvar Nilsson. Svängsta