Viktigt är då att man kartlägger samhället av i dag och jämför det med fullsysselsättningssamhället som fanns till för cirka 20–25 år sedan. Bruttonationalprodukten har till exempel de senaste trettio åren fördubblats och de senaste femtio åren har förvärvsgraden ökat dramatiskt genom kvinnornas inträde på arbetsmarknaden.
Det finns alltså knappast någon avgörande brist på varor och tjänster i dag i Sverige, eftersom det produceras dubbelt så mycket som för trettio år sedan. Men detta innebär förstås också omvänt att det krävs bara fyra timmar för att producera motsvarigheten till 1983 års bruttonationalprodukt. Varför ska då ett "dagsverke" i moderna termer utgöras av åttatimmarsdag?
Någon gång måste helt enkelt sambandet mellan produktivitetshöjning och minskad arbetstid respektive införande av och förlängd semester brutits, för tidigare, under 1900-talet, togs systematiskt en del av produktivitetshöjningen ut i form av ökad ledighet.
I början identifierade Miljöpartiet behovet av minskad arbetstid, men i takt med ökat samarbete med andra partier har man de facto övergivit detta mål.
Vi måste åstadkomma att arbetsmarknadens parter och riksdag och regering kommer överens om ett tidsenligt samhällskontrakt likt Saltsjöbadsandan 1938 för att reglera det som hör till vår tids arbetsliv, och då inte bara definitionen av heltidsarbete ("dagsverke") utan allt det andra som tillkommit sedan 1938.
Jan Olof Jonson
