09 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ledarna har en nyckelroll för musiken

Församlingens ledare har nyckelrollen när det gäller sång- och musiklivet. Det skriver Gunilla Lundgren, som för några veckor sedan startade ett samtal i frågan.

Du som är församlingens ledare har nyckeln i din hand. Du är förvaltare av ett musikaliskt arv, en sångskatt på väg att gå förlorad. En gåva från tidigare generationer att vårda och överlämna till nästa.

Jag är en kristen låtskrivare som växte upp i en musikalisk familj. Jag har skrivit sånger sen jag var elva år. Jag har med en tidigare artikel berättat om sången och musiken i den pingstförsamling jag var med i på 1960-talet. (Sångskatt på väg gå förlorad, Dagen 5 juni.)

Tack för all respons jag fått! Artikeln har lästs och berört många. Men jag saknar församlingens ledares syn på församlingssången och musiken. Jag måste igen ställa frågan: Har dagens församlingsledare blivit historielösa? Var finns pingströrelsens musikhistoria? Vår sångskatt?

Sången var det sätt på vilket vi i församlingen uttryckte vår tro. Församlingsledaren visste om kraften som fanns i församlingssången och musiken och med hjälp av den ville man leda församlingen till en andlig seger. Sång- och musiklivet var mångfasetterat, varierat och blomstrade. Olika åldrar och sångstilar fick rum.

I söndagsskolan och i barnmöten sjöng vi glada rörelsesånger. I söndagsförmiddagsgudstjänsten, väckelsemötet, bönemötet och i andra samlingar var sången i centrum. Sången var också ett redskap för evangelisation.

Det fanns tydliga förebilder. Vi sjöng ofta ur sångboken Segertoner. Sånger skrivna av kristna sångförfattare och kompositörer inspirerade av Gudsmötet och uttryck för olika stilar och tider. Sångskatten gav kraft och inspiration till oss som sjöng. Det fanns sång- och musikledare som trodde på den andliga sången och musikens möjligheter och sången gav glädje, hopp och tro. Den unisona sången leddes ofta av en organist.

Sång- och musiklivet blomstrade. Vi var i olika åldrar men med något stort gemensamt, vår tro. Den uttrycktes i solosång, duettsång, trio och kvartett. Det fanns en sång- och musikgrupp man kallade strängmusiken med många instrument. Det ­förekom stämsång och i en del församlingar fanns blandad kör.

Utifrån min bakgrund, erfarenhet och utbildning måste jag här vara tydlig: Mångsidigheten och variationen är borta. Församlingssången är inte längre ett uttryck för gemensam tro. Förebilderna är många. Vi äldre medlemmar som älskar sång och musik sörjer över att vi inte får sjunga våra älskade sånger (lovsånger).

Min tanke är absolut inte att ta bort den moderna lovsången. Jag önskar av hela mitt hjärta att det nya och gamla ska kunna komplettera varandra!

Pingströrelsen har av hävd och tradition en auktoritär ledarsyn och ledarskap. Det blir nu nödvändigt att ledaren tar ställning även i denna fråga. Då lyssnar medlemmarna och tar sedan ställning.

En församling kan bara överleva om medlemmarna känner sig ett med varandra. Som församlingsmedlem är det inte lätt att plötsligt höja rösten.

Läste på Pingst.se att man i pingströrelsen i början av juni 2013 påbörjat ett samtal om musik, teologi och församlingskultur, ett strategiskt framtidssamtal, som en del i ”Pingst ledarutveckling”. En handlingsplan med målet konkreta redskap, anställningar och utbildningar. Detta för att lyfta församlingarnas förmåga att presentera evangelium. Ett spår i utbildningen, kreativ kommunikation riktar sig till nyckelledare, lovsångsledare, mötesledare, ansvarig för musik med flera.

”Ett blomstrande musikliv i en nära framtid.” Klingar inte orden skönt?

Församlingssång och musik kan utvecklas om vi vill respektera varandra! Unga och äldre sångare och musiker bör samarbeta. Man bör skapa en gemensam musikkommitté med olika representanter från vart decennium så varje ålder med sitt musikaliska uttryckssätt blir representerad. Mötas för regelbundna samtal lokalt, regionalt och på riksnivå och dela erfarenheter. De unga sång- och musikledarna bör få möjligheten att lära sig av de äldre sin gemensamma sång- och musikhistoria.

Yngre och äldre får då samma chans att känna sig hemma i församlingen och kan delta i församlingssången. Vi kan bara bygga vår musikaliska framtid på vår musikaliska historia.

Det kanske är dags att skapa ett nytt bokförlag. En ny Segertoner för 2000-talet skulle då kunna ges ut, en bok för gudstjänstbruk för alla generationer: Barnsånger, ungdomssånger och vuxensånger (ett urval från den tidigare Segertoner).

Vill Du rädda sångskatten som håller på att gå förlorad? Vilken sång- och musikutveckling drömmer du om?

Gunilla Lundgren, låtskrivare och fil kand i sociologi

Fler artiklar från Debatt