De som anser sig stå till höger misstänkliggör andra för att inte betona det personliga ansvaret. De som är mer till vänster menar att andra övergett de svaga och mest hjälpbehövande i vårt samhälle. Vi bör istället stå för en gemensam kristdemokratisk ideologi som skapar förtroende hos väljarna. Interna etikettsstrider imponerar inte och leder aldrig till framgång.
Kristdemokratin klarar alldeles utmärkt av att stå på egna ben utan att vi behöver etikettera oss med begrepp som hör till höger/vänsterskalan. Låt övriga partiers anhängare använda sig av höger, konservativ, borgerlig, socialliberal etc. I arbetet för att förverkliga visionen om ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter, sprider dessa ovan nämnda uttryck enbart dimridåer. Om vi istället konsekvent kallar oss för vad vi är, kristdemokrater, så skulle detta leda till en ökat intresse för vår ideologi.
Vi har inte egen majoritet utan måste finna samarbete och kompromisser där vi ändå steg för steg påverkar samhället utifrån kristdemokratiska värderingar. Kristdemokraterna i Sverige samarbetar i alliansen utifrån analysen att vi genom detta samarbete har störst möjlighet att få igenom vår politik. Vi delar inte ideologi med de övriga partierna i regeringen. Därför har vi avvisat moderaternas idé om en ideologisk allians.
Kristdemokratin är världsvid och har i hög grad påverkat samhällsutvecklingen inte minst i vår egen världsdel. De tre Europafäderna, Konrad Adenauer, Alcide de Gasperi och Robert Schumann var samtliga kristdemokrater. Dessa enade sig efter andra världskriget, när vår kontinent låg i ruiner, om att samarbeta kring visionen: Aldrig mera krig mellan våra länder. De utarbetade också en politik för ekonomisk utveckling och social sammanhållning. Vår uppgift i nutid är arbeta vidare med att utforma en kristdemokratisk politik som berör dagens medborgare. Värdegrunden är densamma, att stå upp för den svage och skapa förutsättningar för varje individ och familj att få ett bra liv.
Kristdemokraterna har fått igenom mycket genom samarbetet i alliansregeringen. Vi har möjliggjort för kommuner att införa vårdnadsbidrag, vi har i flera steg sänkt skatten för pensionärer, vi har genomfört avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, vi har infört valfrihetssystem med bibehållen och ökad trygghet inom stora delar av välfärdssektorn. Det har lett till större egenmakt och högre tillgänglighet. Listan kan göras lång på konkreta åtgärder som genomförts tack vare vår medverkan. Om detta borde vi tala mera istället för att ägna tid och energi åt fruktlöst etiketterande.
Det är självklart angeläget att vi fortsättningsvis uppmärksammar och tar itu med problem inom till exempel skolans värld, i vården eller i socialförsäkringssystemen. Det är alltid vår uppgift att påvisa om någon far illa beroende på system som inte fungerar – oberoende av om vi är i opposition eller regering. Vi kommer aldrig att nå det perfekta samhället men vi ska så gott vi förmår undanröja missförhållanden. Här duger det inte att inte blunda för verkligheten och sticka huvudet i sanden utan vi måste ta strid för dem som har de största behoven.
Enligt en nyligen genomförd undersökning av statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet skulle 12,8 procent av väljarna lagt sin röst på Kristdemokraterna vid valet 2010 om man varit, som det uttrycks, ”fullt informerade” om vad vi stod för. Vi har en större potential än något annat parti och hade alltså varit det tredje största partiet om väljarkåren känt till vårt program. Kristdemokraterna behövs i svensk politik. Det dryga år vi har kvar till nästa val måste ägnas åt att föra ut det vi står för och inte åt ett ofruktsamt internt ställningskrig om olika begrepp.
Magnus Sjödahl, riksdagsledamot för Kristdemokraterna