09 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kärleken är störst

Samhället ska inte favorisera en viss samlevnadsform före en annan. Inget livsval är bättre eller sämre än något annat, skriver Gudrun Schyman när hon svarar på de frågor som Alf B Svensson ställde till henne i gårdagens tidning.

Alf B Svensson har ställt ett antal frågor till mig. Kärlekens villkor och samhällets roll är viktiga frågor som jag gärna diskuterar och det är dessutom ett område där det privata i alla högsta grad är politiskt.

En grundfråga är naturligtvis i vilken utsträckning staten ska bry sig och i så fall om vad den ska bry sig. Jag menar att samhällets roll ska vara att skydda individen, både vuxna och barn, både kvinnor och män. Ingen person ska utsättas för psykisk eller fysisk maktutövning, ekonomiskt beroende eller tvång. Därför behövs en juridik.

Däremot tycker jag inte att samhället ska förespråka eller favorisera en viss samlevnadsform före en annan. Juridiken måste anpassas till att samlevnad kan se olika ut och ha olika syfte. En del lever ihop av kärlek, andra av praktiska omständigheter, några av slentrian. Det finns samlevnad över generationsgränser, det finns små familjer och det finns stora. Det finns de med barn och de utan barn. Det finns kärnfamiljer och det finns stjärnfamiljer. Alla ska kunna erbjudas ett fullgott juridiskt skydd, till exempel i form av en civilrättslig lagstiftning – en samlevnadsbalk.

Alf B Svensson uttrycker att månggifte skulle vara många mäns våta dröm, underförstått att mäns högsta önskan är fri tillgång till sex. Jag undrar vems drömmar det handlar om. Jag har aldrig träffat någon man som seriöst gett uttryck för detta. Alf B tycks ha en underliggande förståelse av sexualiteten som utgår från att det för män är en stark drift som helst ska tillfredsställas omedelbart medan kvinnor inte förväntas ha någon egen sexualitet alls och i skydd av huvudvärk har fullt upp med endast en man.  Ett väldigt förlegat synsätt. I verkligheten är det så att många har sexuella relationer till flera partners under sin livstid. Både kvinnor och män har flera relationer, oftast efter varandra, inte samtidigt.

Månggifte är en icke-fråga men tacksam att ta till när röster höjs för att förändra samlevnadslagstiftning i riktning mot större frihet. Både Feministiskt initiativ och Centerpartiet har erfarenhet av detta.

Surrogatmödraskap diskuterades på FI:s kongress i våras och enigheten om att arbeta för att stoppa kommersialiseringen av kvinnors kroppar och handeln med barn var total. Personligen menar jag att det borde finnas utrymme för altruistiska lösningar, förutsatt att det inte finns pengar inblandat.

Nästa fråga är om hållbara relationer. Dagens äktenskapsboom ser jag som en del av den tidsanda som i otrygga tider gärna söker sig tillbaka till traditioner och bitvis förlegade normer. Den är också en del i den av politiska/ideologiska och kommersiella intressen framdrivna superindividualiseringen av samhället. När den borgerliga regeringen tillträdde var den tydlig med att lyfta fram (kärn-)familjen som den viktigaste enheten i samhällsbygget. Därefter kom de ideella krafterna, bland annat kyrkan, och först när dessa resurser var uttömda skulle samhället träda in.

Politiken har varit framgångsrik. Överföringen av pengar från det samhälleliga till det privata har varit omfattande, både vad gäller företag och privatpersoner. Stora skattesänkningar har gett mest till dem som har mycket och minst till dem som har lite. Inkomstklyftorna i Sverige ökar dramatiskt. Gapet mellan kvinnor och mäns inkomster ökar och ensamstående mammor har det fortfarande sämst.

Jag tror att många som gifter sig i dag är medvetna om att detta kanske inte blir livslångt. Ingen höjer nämnvärt på ögonbrynen vid separationer och nya giftermål. Många barn lever i trygga familjekonstellationer med mogna vuxna som förmår att hålla ihop sitt föräldraskap även om man inte lever ihop med den andra föräldern. Jag ser inte utvecklingen som ett uttryck för brist på kärlek eller en slit-och-släng-mentalitet. Tvärtom är det ett framsteg när vuxna mogna människor lämnar destruktiva relationer och utvecklar nya, bättre. Rätten till skilsmässa var ett viktigt steg på vägen mot ett jämställt samhälle men vi ska inte stanna utvecklingen där.

Jag unnar alla människor att få leva i kärlek. Med partners, med barn, med föräldrar, med vänner. Jag har vänner som levt med samma person sedan tonåren och som på ett utvecklande sätt tagit sig an både upp- och nedgångar. Själv lever jag i min fjärde relation under äktenskapsliknande former, fortfarande med värdefulla vänrelationer till de tidigare männen. Inget livsval är bättre eller sämre. Livet är förunderligt och fantastiskt och störst är kärleken, som varken har ålder eller kön!

Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt Initiativ

Fler artiklar från Debatt