Det är viktigt att be för våra hotade trossyskon. Det finns andra utsatta minoriteter i de muslimska länderna. Sunni- och shiamuslimer ligger i fejd med varandra. Alawiter är också hotade. Men den etniska rensningen av kristna minoriteter är en långsiktig trend i hela Mellanöstern. Att muslimer som kommer till västländerna ska ha religionsfrihet är det ingen diskussion om, men det är då extra orimligt att muslimska länder med västliga bundsförvanter ska ha lagar som förnekar den grundläggande rättigheten att själv välja sin tro och därmed också kunna lämna islam för att bli kristen. Naturligtvis är det värst med de terrorgrupper som i dag gör sig breda. Men tänk om Turkiet hade värnat sina kristna minoriteters rättigheter i stället för att driva dem på flykt och om Saudiarabien hade varit ett föredöme i tolerans. Svenska UD måste aktivera sig mera.
Det behövs osjälviska ledare, som i djupet av sina hjärtan inser, att de måste bryta med den gamla härskartaktiken söndra och härska. Härskare har ofta kunnat vara kvar vid makten genom att gynna vissa grupper, hetsa andra grupper mot varandra och blanda hot med privilegier. När ett sådant system faller samman drabbar det minoriteterna extra svårt. När Assad hotas i Syrien och när Mubarak störtas i Egypten, blir utsattheten för de kristna extra svår.
Det finns inga bra lösningar utan en vilja att leva samman trots olika religion och kultur. Låt oss be om klarsynta ledare som är beredda att kompromissa, att ge varandra utrymme och att värna om allas trygghet. För några år sedan pågick det i norra Pakistan på norskt initiativ samtal mellan olika religiösa ledare för att skapa en fredlig samlevnad mellan olika religiösa grupper. En norsk före detta missionär, som också blev diplomat, hade i det sammanhanget en viktig roll att spela. Jag träffade honom vid ett besök i Pakistan, och han underströk hur viktig den personliga kontakten i sådana sammanhang är.
Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör Dagen
