Filadelfia Stockholm har offentliggjort att de funderar kring frågan rörande dop- och medlemskap, en angelägen fråga som även vi i Timrå Pingst samtalar om. Frågorna är många och vi vill givetvis vara så bibliska som möjligt, men svaren är inte alltid helt lätta att hitta i Bibeln, något jag har märkt att även andra pingstförsamlingar jag har varit i kontakt med har kunnat konstatera.
Hur ska vi se på det faktum att vi i dag har en situation där många är aktiva och engagerade i vår församlingsgemenskap, men som inte, enligt våra stadgar, får bli medlemmar i vår församlingsmatrikel? Denna nyuppkomna situation beror till mångt och mycket på att i dag så flyttar folk relativt mycket och när det ska till att välja församling så går man inte nödvändigtvis till samma samfund man tillhörde från början, utan man går till den församling som man trivs i eller dit man råkar bli inbjuden av sina nyfunna vänner. Samtidigt har denna ”folkvandring” gjort att vi i dag även har många medlemmar i vår matrikel som inte längre bor kvar på orten och aldrig syns i vår gemenskap. Hur ska vi förhålla oss till denna nya situation?
Att ändra dopsyn är inte aktuellt, var och en må döpa sig efter egen bekännelse om tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare, om detta är vi nog för en gångs skull helt överens om inom Pingströrelsen. Men behöver vi ändra på vår församlingssyn? Kanske är det inte matrikeln som är församlingen? Hur gör vi då med den juridiska föreningen?
Visst, inom pingströrelsen formas teologin i de lokala församlingarna, men jag tror att vi denna gång skulle må gott av att samtala om detta tillsammans. Även vi pingstvänner flyttar ju runt och byter stad och församling titt som tätt. Om vi som enskilda församlingar beslutar olika i denna fråga så kommer vi att få en situation där en spädbarnsdöpt som accepterats som medlem i en pingstförsamling inte får bli medlem i en annan pingstförsamling.
Någon kanske nu menar att detta borde vara en fråga för det läroämbete som somliga har efterfrågat. Jag tror dock inte att vi är i behov av ett gemensamt läroämbete som ska bestämma i teologiska frågor, jag tror nämligen att vi tillsammans är detta läroämbete. Men bara så länge som vi träffas och samtalar kring teologiska frågor. Pingströrelsen behöver alltså ett gemensamt och offentligt teologiskt forum där vi kan lyssna på olika perspektiv, samtala i en god ton och studera Bibeln tillsammans, en mötesplats dit alla ska vara välkomna, inte bara pastorer.
Att diskutera denna och liknande frågor handlar inte om att bli liberal eller börja öppna upp för allt möjligt, utan det handlar om att samtala om hur vi på bästa sätt ska tillämpa Guds ord i en ny tid. Varför inte använda våra gemensamma offentliga sommarkonferenser för att samtala kring detta? Som en högst välkommen bonus kanske vi då kommer att upptäcka att vi var och en får ett större intresse för Bibeln och mer aktivt börjar studera Guds ord.
Christian Mölk, pastor i Timrå Pingst