25 februari 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Det är tron som frälser, inte dopet

Vart tog de vise männen (och kvinnorna) vägen? De skulle behövas när pingströrelsen i diskuterar barndopet som medlemsgrundande. För det första handlar det om barndöpta. Alltså, inte om troende som överhuvudtaget aldrig har varit i närheten av dopvatten.

Ändå läser vi i evangeliet om rövaren på korsets omvändelse när Jesus säger – redan idag skall du vara med mig i paradiset. Vilken församling kom han att tillhöra? Detta med medlemskap i Guds församling är mer än att vara medlem i en föreningsmatrikel.

När hovmannen i Apostlagärningarna kliver av och låter sig döpas – vilken församling kom han att tillhöra?

I samma bok talas det också om att hela hem/husfolk blev döpta. Jesus säger i

Markusevangeliet 16:16: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.”. Den som inte tror skall bli fördömd. Alltså, den barndöpte blir inte fördömd. Det är den otroende.

Var finner den barndöpte som i vuxen ålder har kommit till tro sitt andliga hem? Måste den döpa om sig? Nej, naturligtvis inte. Det räcker att den personen bekräftar att den vill leva i dopet genom tron på Jesus Kristus. Det är ju inte vattnet som frälser människan. Det är ju tron!

Genom dopet har vi dött bort från synden. Inte genom vattnet – utan genom dopet som är en bekännelse och bekräftelse på att jag vill tro och leva tillsammans med Jesus Kristus. Låt oss säga att en pingstvän låter sig döpas när den är tolv år och lämnar sedan tron när den är arton år. Sedan på nytt kommer han till tro när han är tjugonio år. Måste han då döpas på nytt? Knappast! För att bli medlem i församlingen igen räcker det med en trosbekännelse. Det måste väl gälla de barndöpta också, eller gör Gud skillnad på person? Jag stöder helhjärtat de pingstförsamlingar och ledare som har fått detta klart för sig.

Göran Duvenett, Teolog och socionom

Fler artiklar från Debatt