Adventstider: Köphysteri, "julmåsten", traditioner, skärande ensamhet och mysig familjegemenskap. En tid av smärtsamma kontraster, nästan omöjliga att ta in . Vad har det kristna hoppet med det här att göra? Mycket och avgörande, om vi får grepp om det och gestaltar det.
Ett fördjupat studium av Bibelns hela ”stora berättelse” visar vägen. Guds vision om världen ger hopp, vidgar perspektiven och bryter förlamningen kring tron. I dag betonas ofta ecklesiologin (lära om kyrkan/församlingen). Mycket gott finns i denna ”nyupptäckt”. Men Guds vision är större! Vi ber om Guds rike, inte om att kyrkan skall komma. Guds rike skapar församlingen. Kyrkan är inte målet, men kan vara ett redskap för Guds rike.
Våra bilder om Guds framtid behöver alltså vidgas betydligt. Det räcker inte med ett individualistiskt hopp. Guds slutvision och slutmål är "nya himlar och en ny jord". Inget mindre. Detta kommer få konsekvenser för oss som personer, som församling och för världen.
Vårt liv har ett större perspektiv. Det befriar mig från ångest: Jag måste inte hinna med allt under mitt korta jordeliv. Jag behöver inte stressas till att tro att allt hänger på mina axlar. Jag får vila i Guds vision: Att vara en del i Guds löfte om framtiden. Min livsstil och mitt lärjungaskap får en vidare ram. Jag kan redan nu, på något sätt, gestalta det kommande riket, som redan har ”landat”. När människor kommer till tro, när de förvandlas, när tecken och under sker så visar sig kärlekens och kraftens rike, mitt i och genom församlingen. Detta kallades förr väckelse. Det är min livsluft.
Församlingen kallas in att redan nu föregripa den kommande världen. En skapande kritik mot ”denna världens ” egoistiska livsstil formas i gemenskapen. En enkel livsstil blir ett befriande sätt att leva; tänk att det är så mycket vi inte behöver. En möjlig väg till utgivande liv och rättvis fördelning av jordens resurser öppnas. Det får tydlig bäring på vårt arbete för fred, rättvisa och en bättre miljö. Hoppet blir alltså ingen flykt, det är eskapismens fara. Inte heller behöver vi bli uppslukade av sekularismen. Vi utmanar ”tidens gudar” – konsumism, egoism, bekvämlighet etcetera.
En församling som bärs av framtidens hopp, som gestaltar ”en ny värld” kan utöva en konstruktiv kritisk granskning av alla typer av samhällen.
Det kristna hoppet, visionen om Guds rikes genombrott, är alltså den röda tråden, den bärande berättelsen och den hoppfulla verkligheten genom Bibelns samlade ärende, från Första mosebok till Uppenbarelseboken. Vår tids "snuttifieringar" när det gäller bibelstudier och predikningar behöver ersättas av detta helhetsperspektiv. Det borde kunna märkas i gudstjänster, predikningar, lovsången i gudstjänsten och den kreativa kommunikation av Guds rikes evangelium. Och inte minst i vår vardag
Björne Erixon, bibellärare och författare