EU-valet handlar om värderingar

Vi är inne i supervalåret 2014. Åtskilligt står på spel de närmaste månaderna i inrikespolitiken, men också i relation till vår omvärld.

Som kristdemokratisk kandidat i Europaparlamentsvalet vill jag lyfta fram några perspektiv som för min del kommer att ha stor betydelse i den kommande valkampanjen. Perspektiv som syftar till att understryka det faktum att EU-samarbetet handlar om värderingar, inte bara om ekonomi och pengar.

Samverkan länder emellan är grundläggande för bestående säkerhet. Just 2014 har vi i Sverige varit förskonade från krig i tvåhundra år och i vår inhemska debatt betraktas EU:s betydelse för freden emellanåt som en bisak. Ändå är mänsklig destruktivitet och hot mot vår säkerhet ständigt närvarande.

Kring detta pågår nu en viktig debatt i Norge. Utgångspunkt är boken "Nådeløse nordmenn", där författaren Eirik Veum skildrar en grupp norrmän som under andra världskriget ingick i vad som kallades Hirden. Gruppen fungerade som de norska nazisternas paramilitära gren och under ockupationen av Norge hade Hirden ansvar för de krigsfångar som placerades i landet.

I sin bok beskriver Veum hur tyska SS-soldater vid flera tillfällen valde att ingripa mot sina vänner i Hirden eftersom de var alltför brutala och hänsynslösa. En grupp serbiska krigsfångar som placerats i norra Norge torterade norrmännen till döds genom att placera dem nakna i snön eller dränka dem i deras egen avföring.

Eirik Veum väljer att i sin bok namnge alla de 962 norrmän som fanns med i Hirden. Kring detta går debattens vågor höga men oavsett vad man tycker i sak är den motivering som författaren ger för sin publicering tänkvärd:

”Vi behöver bli påminda om att ondskan också kan vara norsk. Att till synes helt vanliga norrmän kan begå ohyggliga handlingar.”

De övergrepp som begicks inom Hirden visar vad som sker när det moraliska medvetandet och insikten om varje människas unika värde devalveras. I alla samhällen krävs ständigt och över tid en etisk värdegrund som aldrig kompromissar med övertygelsen om att människovärdet är okränkbart.

Om något lär oss historien just detta och emellanåt tycks det som att vi har tagit till oss lärdomen för all framtid. Av egen erfarenhet vet jag att det inte är så.

Under några år i mitten av 1990-talet rapporterade jag från kriget i Bosnien. Som journalist fanns jag på plats när européer dödade och dödades. I Sarajevos ruiner såg jag ett europeiskt samhälles totala sönderfall.

Det är inte ens tjugo år sedan.

Människors förmåga att göra illa försvinner inte. EU är ingen garant för evig fred men i dag lever vi i en europeisk gemenskap som nära nog femfaldigats sedan den grundades. Bara sedan Sverige blev EU-medlem 1995 har över hundra miljoner människor från forna diktaturer integrerats i det samarbete som bygger på mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Försoningen mellan Europas länder är en historisk framgång, ändå har vägen framåt aldrig varit spikrak för det europeiska samarbetet. I dag ser vi hur ekonomiska problem och hög arbetslöshet har lett till en värderingskris. Aldrig tidigare har så många extrema partier varit på väg in i Europaparlamentet. Listan över medlemsländer där brygden av EU-fientlighet och främlingsfientlighet firar triumfer är oroväckande lång.

För att bemöta de här stämningarna krävs politiska insatser – mot arbetslöshet och segregation, mot växande hopplöshet och avsaknaden av framtidstro. Men det behövs också en vilja att hävda de värderingar ur vilka Europas politiska lösningar måste ta sin utgångspunkt.

Inför valet i maj är risken uppenbar att betydelsen av samarbete och solidaritet försvinner i en malström av förenklingar och överdrifter. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet odlar myten om EU som roten till allt ont och förenas inte bara i ambitionen att försvaga samverkan, utan också i uppfattningen att Sverige bör lämna unionen.

Partiers rötter försvinner inte. Det är som med ett träd; att löven faller av innebär inte att det blir ett annat träd. Det spelar ingen roll om Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt tappar eller vänder blad, rötterna finns kvar. Tillsammans med sina partier hämtar de sin näring ur föreställningen om EU som ett hot mot svenskt självbestämmande.

För mig som kristdemokrat blir det en huvuduppgift att i den kommande valrörelsen stå upp för de värderingar och den människosyn som förenar, inte delar, Europa.

Att lägga Europas framtid i händerna på partier med rötter i nynazistiska respektive kommunistiska sammanhang vore att upprepa historiska misstag.

Lars Adaktusson, Kristdemokraternas förstekandidat i EU-valet.