Trots dödshot: Irans kristna blir allt fler

Utrikesminister Carl Bildt har nyligen besökt Iran och redogör för sina intryck i en artikel i Afton­bladet den 6/2. Syftet var att bilda sig "en egen uppfattning om vart landet är på väg". Bildt sammanfattar med att Sverige vid sidan om den "nukleära frågan" ska "stå upp för nödvändigheten av att landet … fullt ut respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna."

Med den islamiska revolutionen 1979 införde Iran en ny konstitution baserad på Koranen och sharialagen. I många år drabbades kristna och andra oliktänkande av massiva övergrepp. Men nya signaler kom 2013 med nyvalde presidenten Hassan Rouhani, som talade om försoning och öppenhet, ord som EU tagit till sig. Ett slut på isoleringspolitiken tycks stå för dörren. Men det potentiella kärnvapenhotet och övervåldet mot mänskliga rättigheter står hindrande i vägen.

Utrikesministern berörde i sammanhanget även de kristnas situation. En armenisk katedral i Isfahan ”visar på en tradition av tolerans och samarbete”, menar han och noterar ”glädje över nya möjligheter” men också ”vittnesbörd över förtrycket och allt som man hoppades skulle komma att förändras”.

Vad ligger då bakom talet om "tolerans och samarbete"?

De kristna är en minoritet på 450 000 i ett land på 76 miljoner, där majoriteten är shiamuslimer, islam statsreligion och landets styrs av islams sharialag. De kristna och andra oliktänkande har därför inte någon reell möjlighet att hävda sin rätt.

För kristna är det till exempel inte tillåtet att bygga fler kyrkor eller fira gudstjänst på farsi, persernas eget språk. Pastorer som evangeliserar bland muslimer riskerar långa fängelsestraff men också dödsstraff om det bedöms som proselytism eller blasfemi. För muslimer är det förbjudet att lämna islam eller konvertera till kristendomen eller annan religion. Uppdagas det blir följden dödsstraff. De kristna lever under extrema förhållanden.

Förutom katedralen i Isfahan som utrikesministern nämnde, finns ett 70-tal kyrkor, som samlar omkring 100 000 ortodoxa armenier och assyrier, som får fira gudstjänst på sina egna språk, dock under sträng övervakning av säkerhetspolisen. De övriga 350 000 kristna är katoliker, anglikaner och inte minst evangeliska protestanter.

Det finns en utbredd trötthet på statsreligionen men också spirande nyfikenhet och intresse för andra religioner. Allt fler dras till kristen tro, särskilt de yngre. Det rapporteras om att till och med barn till högt uppsatta ledare i Iran konverterat till kristendomen. Kristna firar gudstjänst hemma hos varandra i så kallade huskyrkor. Men eftersom för med sig stora risker, sker det i största hemlighet. Trots dödshot blir de kristna allt fler.

Det är därför angeläget, att Sveriges regering och EU-parlamentariker verkar för att EU ska ställa som villkor för fortsatta förhandlingar, att Iran inför en stadga för medborgerliga fri- och rättigheter i konstitutionen och att förföljelsen av de kristna och andra icke-muslimer upphör.

Pastorer som evangeliserar bland muslimer riskerar långa fängelsestraff men också dödsstraff om det bedöms som proselytism eller blasfemi.

Carl Anders Breitholtz, vie ek,ordf Organization for the Persecuted Christians