För några veckor sedan ordnade Gävle kristna råd en samling i Katolska kyrkan i Gävle. Jag, den katolske prästen och en präst från Svenska kyrkan skulle ge vår syn på den helige Ande utifrån respektive tro och tradition. Innan samlingen hade den katolska församlingen en mässa. Några personer från en frikyrka som skulle till den ekumeniska samlingen kom för tidigt och gick då in på mässan. De gick fram för att ta emot brödet och vinet och blev då nekade av prästen.
I den ekumeniska samlingen berättade den katolska prästen om detta och uttryckte sin sorg över att han inte kunde dela brödet och vinet till dessa två eftersom de inte delade den Katolska kyrkans nattvardssyn.
I mitten av 1990-talet ordnades en ekumenisk gudstjänst i Gävle med ett gemensamt nattvardsfirande. Då deltog även den Katolska kyrkan. För att inte stöta sig med Katolska kyrkans nattvardssyn stod den katolske prästen långt ner i lokalen och delade ut bröd och vin till katoliker. Vi övriga gick fram och tog emot bröd och vin. Vi var i alla fall i samma i rum då vi firade nattvard.
Dessa händelser är mina erfarenheter gällande nattvarden och Katolska kyrkan.
På Stockholms Katolska stift står det angående Eukaristin – den heliga mässa: "I Andens kraft och genom Kristi egna ord, som prästen uttalar, förvandlas våra gåvor, bröd och vin, till hans kropp och blod." Jag förstår att detta är avgörande för katoliker och jag delar inte den synen. Jag tror att brödet och vinet är symboler, som gör att vi konkret ska påminnas om det Jesus gjorde för oss på Golgata.
Det finns två konkreta och fysiska uttryck för tron på Jesus som är givna till oss: Nattvarden och dopet. Det är också dessa två uttryck som vi har olika synsätt på. Så har det blivit eftersom några kyrkor lägger en större tyngdpunkt på den kyrkliga traditionen och andra en större tyngdpunkt på vad Bibeln säger.
Jag delar inte nattvardssyn med Svenska kyrkan heller, men de utestänger varken mig eller andra kristna från att dela nattvard med dem. Det sammanhang jag själv är i, pingströrelsen, har gått ifrån ett slutet nattvardsbord till ett öppet. I dag välkomnar vi alla som har en tro på Jesus Kristus till nattvarden.
Jag erkänner att det stör mig att Katolska kyrkan förbehåller sig rätten att uteslutna andra kristna från att delta i nattvarden och att de även själva väljer att inte delta i andra kyrkors nattvardsfirande. Att fira nattvard tillsammans är ett av de tydligaste uttrycken för att vi vill vara ett. Ett i tron på Jesus Kristus. Det är orealistiskt att tro att alla kyrkor i världen ska bli en kyrka, men det är realistiskt att tänka att alla som tror på Jesus Kristus och bekänner honom är Guds barn.
Att utgå ifrån att det är Jesus Kristus som är kyrkans huvud och grund ger oss alla en ödmjuk inställning till andra kristna och andra kyrkor. Nattvarden är en samling kring försoningen genom Jesus Kristus och inte ett sätt att markera vilken kyrka vi tillhör.
Sven-Gunnar Hultman, pastor i Hedviglundskyrkan, Gävle
