Peter Halldorf gör ett tappert försök att försvara den ekumeniska strävan att förena alla troende på Korsets väg (Dagen 17/4). Man tvingas hålla med om att det är viktigt att betrakta även andra troende som bröder och systrar oavsett vilken kyrka de må tillhöra. Vi kan inte på något sätt förhäva oss över dem som har en annan upplevelse och övertygelse – vi befinner oss på samma mänskliga, ofullkomliga livsnivå.
Men detta faktum eliminerar inte vikten och värdet av att eftersträva en gemensam, bibelbaserad och fast trosgrund att samlas på. Endast om vi gemensamt accepterar den Sanning som uppenbarats i och genom Ordet finner vi det sammanhållande band, som kan förena oss omkring Jesus Kristus och bli frigjorda från sådant som hindrar en sann och äkta gemenskap med Gud och varandra.
Risken finns annars att vår mänskliga strävan efter enhet bygger mera på numerär styrka än på verklig och äkta trohet mot den Gud, som uppenbarat sin Sanning och vilja för oss.
Som Kristustroende måste vi vara på vår vakt, så att vi inte glömmer de mycket allvarliga varningar vi finner i Bibeln, när det gäller ”den breda vägen” (Matt 7:13) och det som sker då den ”Laglöse” leder många av dem som saknar ”kärleken till sanningen” in på fördärvets väg (2 Tess 2:9-12).
Vår enhetssträvan får således inte utrangera vår bibeltrohet, för då riskerar vi att hamna i det svulstiga Babylon, som enligt Upp. 17 kommer att kännetecknas av andlig "otukt" samtidigt som man gör anspråk på människors respekt och lojalitet. Det som är viktigt för oss kristna om vi vill undgå den förförelse som just nu pågår i strävan efter en villkorslös enhet och underkastelse till den gamla "moderkyrkan" är att hörsamma och ta på allvar den uppfordran Jesus, det trovärdiga vittnet, gav genom sin tjänare Johannes: "Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus." (Upp. 14:12)
Då Jesus valde korsets väg blev han hånad, föraktad och övergiven. Ensam fick han bära tyngden av mänsklighetens synd och skuld. Att vandra "korsets väg" innebär inte att frångå grunden för vår kristna tro och sälla oss till mängden, utan att i tro våga vandra nära den Jesus, som "För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade korset utan att bry sig om skammen" (Hebr. 12:2).
Att stå på Jesu sida kan innebära korsets ensamhet snarare än ekumenikens tillhörighet.
Jerker Sjölander
