Problemet med ignatiansk spiritualitet

Svar till P-O Ängegård (Dagen 22/4) som undrar varför ignatiansk spiritualitet skulle vara problematisk.

Den härrör sig från Ignatius av Loyola som grundade Jesuitorden. Orden svär påven total lojalitet och lydnad. Dess huvudsyfte var och är att krossa reformationens resultat och föra de avfälliga tillbaka till enhet under påven.

I Ignatius bok andliga övningar beskrivs en böneteknik för djupmeditation (= söka sig inåt i sin personlighet för att upptäcka det gudomliga) och kontemplation, (= komma i kontakt med andlighet genom att hindra tankeverksamhet med hjälp av mantra, andningsbön och tystnad) där man skall närma sig Gud genom olika andliga övningar helst med hjälp av en vägledare på längre eller kortare retreater/kurser. Tystnaden är ofta central vilket är en vanlig metod inom mystiken där människan själv skall frälsa sig genom att gå djupt in i sig själv för att finna sin gudomliga natur.

På jesuiternas hemsida ges en beskrivning hur man mediterar ignatianskt. Där står bland annat följande: "Jag avslutar övningen med ett samtal. Såsom vänner talar med varandra samtalar jag med Fadern, Sonen, Anden eller med Guds Moder Maria om det som berört mig under meditationen."

Guds ord förbjuder spiritism, det vill säga att ta kontakt med avlidnas andar vilket ignatiansk spiritualitet alltså uppmuntrar med bön till Maria.

Hur långt ifrån är inte dessa mystiska tekniker bibelns budskap om Jesu Kristi fullbordade frälsningsverk för oss på Golgata kors och vårt barnaskap till vår himmelske Far? Jämför till exempel med Paulus ord "Ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar Abba! Fader!" (Rom.8:15).

Ignatiansk spiritualitet öppnar upp för falsk andlighet, gnosticism och österländska religioner som leder bort från den ende sanne Guden och den som han har sänt, Herren Jesus Kristus.

Mats Olofsson