Förföljelsen av kristna är akut

Bäste Isak. Tack för ditt öppna brev (Dagen 1/7). Du skriver om förföljelsen av troende kristna i Mellanöstern och om dina förväntningar på mig som Europaparlamentariker när det gäller att agera i frågan. Det är angelägna synpunkter som jag gärna vill kommentera.

Inledningsvis är det viktigt att understryka att jag under den kommande mandatperioden kommer att göra allt jag förmår för att uppmärksamma förföljelsen av kristna. Det kommer att ske i direkta kontakter med andra ledamöter, i min egen partigrupp EPP men också i utrikesutskottet och utskottet för mänskliga rättigheter där jag från och med nu är ordinarie ledamot.

Mitt engagemang för Mellanösterns hotade kristna minoriteter är bergfast. Engagemanget grundas på tunga egna upplevelser från regionen och på den mänskliga grymhet som jag bevittnade i Bosnien under 1990-talet. Med dessa erfarenheter i bagaget är det för mig helt uppenbart att det oerhörda som nu sker är en brutal utrensning av troende kristna.

Rapporterna om blodiga självmordsattentat mot kyrkor eller kristna som mördas av fanatiska jihadister blir allt fler. En stor del av världens flyktingar lämnar i detta nu sina hemländer av det enda skälet att de är utsatta för förföljelse på grund av sin kristna tro. Enligt International Society for Human Rights drabbar 80 procent av all religiös förföljelse troende kristna; det handlar om den mest förföljda religiösa gruppen i världen.

När det nynazistiska Svenskarnas Parti demonstrerade i Jönköping den 1 maj fick svenska folket lära sig att kyrkklockor enligt traditionen används som varningssignal vid fara. När den kristna irakiska staden Karakosh i förra veckan attackerades av den extrema islamistiska gruppen ISIS användes kyrkklockorna på samma sätt.

I Karakosh handlade det dock inte om någon manifestation, det var en desperat varning och bara någon dag senare var staden tömd på kristna. De släkter och familjer som levt i staden under generationer tvingades lämna allt – att stanna kvar var inte något alternativ när avrättningspatrullerna ryckte fram. I grannstaden Mosul ringde inte kyrkklockorna alls förra söndagen. För första gången på 1 600 år firades inte någon söndagsgudstjänst i staden.

Isak, du vet naturligtvis allt detta. Men jag vill skriva det för att uppmärksamma läsarna på vilken global katastrof det är som pågår just nu. Inför en sådan situation måste naturligtvis samtliga till buds stående handlingsalternativ prövas. Omvärlden kan helt enkelt inte stå passiv.

På kort sikt måste ISIS framfart stoppas. Här kan inte uteslutas att EU vid sidan av humanitärt stöd också bör erbjuda militär hjälp till den irakiska regeringen, något som dock torde förutsätta en nationell samlingsregering. På lång sikt måste omvärlden och den irakiska regeringen överväga autonomi för den kristna Nineveh-provinsen inom ramen för den irakiska staten.

Det måste naturligtvis ske på ett sätt som främjar fred i regionen, men irakiska Kurdistan är onekligen ett exempel på hur en egen statsliknande struktur kan bidra till ökad säkerhet. Det är min förhoppning att det irakiska parlamentet ska godkänna regeringsförslaget om regio-nal autonomi så att detta kan bli verklighet. I ett sådant läge borde det vara självklart att EU möter önskemål om hjälp i uppbyggnaden av statsapparaten med generositet.

Vidare måste EU nu sätta press på länder som uppmuntrar eller tillåter förföljelse av kristna genom att tydligt koppla bistånd till religionsfrihet. Samtidigt bör medlemsländerna enas om ett gemensamt asylsystem för människor som flyr undan religiös förföljelse. Särskild hänsyn bör i detta avseende riktas till konvertiter.

Bäste Isak, situationen kräver nu att vi hjälps åt över partilinjerna. När Alf Svensson och min partigrupp i Europaparlamentet tidigare i år försökte lyfta fram frågan om utsatta kristna agerade dock både socialister och liberaler för att förhindra ett tydligt fokus på just kristna. Liknande invändningar mötte jag själv när jag tidigare i år skrev om frågan på DN Debatt. Från vänsterhåll fick jag veta att jag gjorde fel som engagerade mig specifikt för troende kristna.

Om politiska partier i Sverige och Europa tiger inför en mänsklig katastrof av global omfattning måste vi tillsammans höja rösten. Själv lovar jag att i Europaparlamentet arbeta för att uppmärksamma förföljelsen av kristna. Du skriver att jag har fem år på mig; jag önskar att det vore så, men tyvärr är situationen akut. Det är nu vi måste agera.