Folkpartisterna Karin Karlsbro och Ola J Hedin skriver på Dagen debatt (14/8) om att de har en vision om hållbar tillväxt och att alla människor ska få tillgång till energi som varken hotar klimatet eller värdefull natur.
Folkpartisterna nämner förvaltarskapstanken och att vi inte ska lämna efter oss en fattigare värld till våra barn än den vi ärvde från våra föräldrar.
Tyvärr rymmer deras snävt liberala synsätt ingenting om återhållsamhet och förnöjsamhet som väl rimligen också borde omfattas av förvaltarskapstanken?
I stället skriver folkpartisterna om att det "inte är realistiskt att tro att befolkningen i de rika länderna ska göra avkall på sin höga levnadsstandard". Med vetskapen om att vi i den rikare delen av världen redan lever långt över de ekologiska ramarna blir folkpartisterna svaret skyldiga kring hur hållbar tillväxt ska lösas, i synnerhet när det är "omoraliskt att kräva att människor i fattigare länder ska acceptera att inte få njuta av det välstånd vi tar för självklart" (som de själva skriver).
Visst behövs forskningsinsatser för ny teknik och nya ekonomiska styrmedel, men jag är själv övertygad om att det måste kombineras med ett annat förhållningssätt till skapelsen och samhället.
Vi måste helt enkelt börja vara förnöjsamma med det liv vi har och spara på resurserna. Mer energisnål teknik spelar ingen roll om vi inte också nöjer oss med den mycket goda levnadsstandard vi redan har.
Insikten om att det finns livskvalitet i andra aspekter av livet än de som är resursförbrukande (flyg- och bilresor, materiell konsumtion med mera) ser jag själv som en viktig del av förvaltarskapstanken.
Jag tror också att allt fler delar den insikten och att det är en viktig orsak till att partier som Miljöpartiet och Feministiskt initiativ växer eftersom de vågar uttrycka ett annat förhållningssätt till politiken än det rent nyliberala.
Sverige borde som redan rikt land kunna gå före mot ett samhällssystem som inte förlitar sig på ökande materiell konsumtion och ökande belåning för hushållen.
Vågar vi prioritera mer tid till umgänge, kultur och kreativitet och verkligen göra av med allt mindre materiella resurser så är jag övertygad om att andra länder kan följa efter mot ett annorlunda sätt att se på välstånd. Då kan vi lämna efter oss en kulturellt och ekologiskt rikare värld till våra barn.
Olof Enghag, Jönköping