"Vi har misslyckats och vi vet inte riktigt varför". Orden kom från en ungdomspastor som uttryckte sin frustration över att så många unga lämnar kyrkan efter att man vuxit ur ungdomsgruppen. Det här är inget nytt problem. Men tyvärr är det fortfarande kvar.
I en amerikansk studie genomförd av Barna Group 2011 framkom att nästan tre av fem kristna lämnar tron i studentåldern. Det finns många anledningar till att det ser ut som det gör. Jag vill belysa ett område som utgör vardagen för många unga, nämligen studentmiljön.
I studentmiljön vässas studenters intellektuella förmåga och argument stöts och blöts. Detta gäller både i föreläsningssalar, i kurslitteratur och på kafferasten. För många kristna studenter blir det en stor utmaning att stå upp för sin tro i den här miljön.
En kristen ungdomsgemenskap kan vara hur härlig som helst med både pingis och kladdkakor. Men om den inte rustar för ett lärjungaskap som fungerar utöver tre timmar på fredagskvällen så är det något fel. Den kristna gemenskapen är evangeliets uttolkare heter det men om evangeliets innehåll inte får prägla gemenskapen då försvinner "tron" lika snabbt som flyttlådorna packas till studentlägenheten.
Det kan liknas vid att växa upp som en planta i ett tryggt, varmt och vindstilla växthus. När plantan blivit stor nog att flytta ut i naturen så klarar den inte av omställningen till den nya kargare miljön. En undersökning gjord i USA av Public Religion Research Institute bland unga vita evangelikaler visade att det ligger något i denna liknelse. Ju mer deras bekantskapskrets begränsades till andra vita evangelikaler desto större benägenhet att inte dela konservativa värderingar eller ha en positiv syn på religion. De som hade mer vänner i "världen" var alltså mer rotade i sin tro.
I studentvärlden upplever många en inre tudelning där man har en massa goda känslor kring sin tro men inte lika många goda tankar. De intellektuella frågor som väcks gör att tron privatiseras inåt och ganska snart tystnar det också uppåt.
Detta helt i onödan. Jesus säger tydligt att det viktigaste budet är att ”älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” (Matt 22:37). Att studentmiljön vässar ungas intellekt innebär möjligheter att älska och följa Jesus djupare!
Sedan Credo startade för 90 år sedan har tusentals studenter vuxit som lärjungar mitt i universitetsmiljön och andra har upptäckt Jesus för första gången. Det sker även i dag!
Många bär på en falsk gnostisk uppdelning i vad som är viktigt (den andliga dimensionen) och det som är oviktigt (det materiella). Det för med sig att studenter tror att ett riktigt kristet yrke är präst, pastor, missionär eller möjligen ett vårdyrke.
En student jag träffade berättade om reaktionen hos ungdomsledaren när hon berättade att hon skulle börja läsa kemi: ”Kemi? Vad är det för kristet med det?”
Här behövs skapelseteologin lyftas fram så att studenter kan känna frid och glädje över att studera till både revisor och ingenjör. Vetenskap handlar om att studera Guds skapelse, ”att tänka Guds tankar efter Honom” som Johannes Kepler uttryckte det på 1600-talet.
I lördags arrangerades temadagen "Med hjärta och hjärna" på Stockholms universitet. Det skedde inte utan problem. En annan studentförening förfogar över lokalen och hade bekräftat bokningen, men då de senare uppmärksammade att medverkande har abortkritiska åsikter så ställdes bokningen in. Detta trots att abortfrågan inte ens var med på agendan. Men det är ingen anledning att dra sig tillbaka in i växthuset för pingis och kladdkakor.
Vi kunde genomföra dagen i en tentasal! Ett 50-tal studenter möttes för att älska Jesus med hjärta och hjärna och sändas ut till studentvärlden. För att tala med Paulus: "Här står dörren på vid gavel för mig: det är gott om uppgifter och motståndarna är många" (1 Kor 16:9).