Debatt

Är vi icke önskvärda i Sverige?

Nu när den evolutionistiska sidan fått övertaget v­isar den sitt riktiga ansikte. Det skriver läkaren Johan Semby i d­ebatten om samvetsfrihet.

I ett av de rikaste och friaste länderna i världen ställs plötsligt den största frågan på sin spets: Vad är en människa?

Vi kan ana en allt mer h­atisk stämning mot dem som vill hävda rätten till samvets­frihet i Sverige. Det finns en retorik och ett förlöjligande av dem som vill göra gällande en sådan tanke, de betraktas som farliga och onda.

”Den som vägrar abort hör inte hemma i svenska sjukvården” var rubriken på en ledartext i ETC (27/10), skriven av chefredaktören Andreas Gustavsson. Han hänvisar till en artikel på DN debatt, som skrivits av RFSU och undertecknats av bland annat Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren. Ingen, anser man, som är verksam i vården ska få hysa kritiska tankar eller å­beropa sitt samvete, som ömsom beskrivs som något hotfullt, ömsom som löjeväckande och totalt irrelevant.

Kristdemokraterna kommer för lätt undan, skriver Andreas Gustavsson, och menar att så länge man hyser aktiva medlemmar med fel abortsyn ska man inte komma undan.

Från vad, kan man undra. Och gäller det alla kristna, även de som inte valt att organisera sig i KD, men som tycker fel, de vars samvete utgör ett överhängande hot?

Det är en i det närmaste religiös iver som blir tydlig från de som vill se en ohämmad abortpraxis. Bakgrunden är två oförenliga syner på vad en människa är. I ett evolutionistiskt tänkande har bara den rätt att tala som kan göra sin röst hörd. En människa har bara ett värde utifrån det den röstberättigade majoriteten anser (eller oftare passivt godtar) just för stunden.

Har du funderat över varför det nästan inte föds några barn med Downs syndrom i Danmark? Vi kan nu välja om det ska finnas vänsterhänta eller färgblinda människor i fram­tiden. Vad tycker du? Eller snarare vad tycker den/de som har en röst för tillfället? Andras rätt till liv är beroende av vad det kan tillföra mig, eller vad som inte stör mina planer och drömmar för stunden.

I den traditionella kristna och judiska människosynen där­emot har människan ett okränkbart värde eftersom hon är skapad av en Gud som älskar. Hon har ett värde som är absolut, oavsett vad andra tycker om Downs syndrom, vänsterhänta eller färgblinda.

Medan den kristna tron, så som den tolkats av den stora majoriteten av kristna i över tusen år, hade en respekterad ställning i Sverige löd motståndarsidans huvudargument: "I en demokrati måste man få tycka olika". Kyrkan har riktigt nog accepterat detta utan minsta protest, men tyvärr utan att ta en ordentlig diskussion om de svåra frågorna.

Nu när den evolutionistiska sidan fått övertaget visar den sitt riktiga ansikte. Den vill inte att det ska finnas någon plats i Sverige för den som vill diskutera utifrån annat perspektiv, och det ska inte tillåtas en diskussion baserad på en traditionell kristen människosyn.

Jag skulle vilja uppmana även dem som tycker att abortsituationen är bra att värna samvetsfriheten, utifrån historien.

Erfarenheten från Nazi­tyskland är huvudanledningen till att samvetsfrihet är en grundläggande människlig rättig­het enligt EU och FN. En luthersk präst i Nazityskland berättade hur de beslutade sig för att vara tysta och inte protestera medan grupp för grupp i samhället alltmer blev förlöjligad och smutskastad. De hade det ju trots allt själva ganska bra. När turen till slut kommer till den lutherska prästens grupp – då fanns det ingen kvar som kunde protestera. När tycker du att det är dags för dig och dina vänner att sätta ner foten?

Så länge det finns människor så kommer det att finnas olika åsikter, men när en totalitär attityd via medier och samhälle riktas mot små grupper som vill hävda en tanke som är grundläggande inom FN och EU – vart är vi då på väg? Det typiska för sådana totalitära system är att de ofta kommer med "den slutgiltiga lösningen".

För egen del är jag läkare och adopterad till Sverige (och borde rimligen ha blivit aborterad). Dessutom har jag en kristen tro och syn på människovärdet. För mig känns det som att jag liksom judarna, polackerna och de handikappade i vårt grannland för 75 år sedan, hamnat i gruppen ”icke önskvärda”.

Och detta betraktas allmänt som ”det svenska himmelriket”.

Johan Semby, leg läkare, ordförande i Kristna läkare och medicin­studenter.

Fler artiklar för dig