Debatt

Bibelns krig ur annat perspektiv

Krigen i Gamla testamentet måste förstås utifrån den tidens förutsättningar. Och Guds mål för mänskligheten är inte krig utan fred och välstånd. Det skriver Tommy Lindén.

"Det står ju i Bibeln också!". Göran Skytte citerade (Dagen 14/11) sina vänners reaktion apropå mordiska uttalanden och gärningar av jihadister i Islamiska staten. Och i en tidigare artikel i Svenska dagbladet (5/11) ställde religionsfilosofen Martin Lembke frågor kring Guds ords ofelbarhet. Lembke refererade främst till krigets grymheter i Koranen men också till ett bibelsammanhang i fjärde Mosebok 31. Läsaren tvingades i princip välja mellan en orättfärdig Gud eller en bibel med fel och brister. Men det kan finnas andra tolkningsnycklar!

Att med svenska nutidsögon läsa om en händelse i en annan del av världen i en annan kultur som ligger mer än tretusen år tillbaka i tiden kan lätt leda till en kulturkrock. Dock är det inte mer än tusen år sedan våra egna förfäder, vikingarna, betedde sig mycket värre när de for land och rike runt för att döda, plundra, tillfångata, våldta och bränna ner byar och städer.

Mänsklighetens historia är fylld av våld och krig, en konse­kvens av det vi brukar kalla synda­fallet. Men var krigen förr brutalare än dagens krig? För inte så länge sedan skakades vår egen civiliserade och moderna världsdel, Europa, av två världskrig. Vinnarsidan, den goda sida­n, de allierade, bombade i det andra kriget tyska städer sönder och samman. Och över Japan fälldes de första atombomberna. Man kan bara tänka sig det lidande som oskyldiga familjer, män, kvinnor och barn upplevde när deras hem rasade samman, människor sprängdes i bitar, lemlästades och brändes till döds eller fick livslånga plågsamma skador. Men detta ansågs av "den goda sidan" vara nödvändigt för att något värre inte skulle hända. För att inte hela Europa skulle hamna under Hitlers välde. N­ågot ont hände för att inte något ännu ondare skulle inträffa.

Det finns ingen säker metod att mäta l­idande med och bara att tala om det känns väldigt olustigt. Men om man nu vill kritisera krigen som omnämns i B­ibeln bör man även jämföra med andra dåtida och även d­agens moderna krig. När man gör det landar man nog i att a­ndra krig, inte minst dagens moderna krig med brand-och splitterbomber, granater, minor med mera är minst lika grymma och brutala.

Händelsen Lembke refererar till (4 Mosebok 31) ligger mer än tretusen år bakåt i tiden. Det fanns inget FN och inga Genève­konventioner. Spelreglerna var helt annorlunda. Att döda sina fiender i konflikter, speciellt männen, var ett vanligt sätt att skydda sig mot vedergällning. Gjorde man inte det var man snart själv ett offer.

I konflikten med midjaniterna dödade israeliterna männen men skonade kvinnorna. Mose reagerade på detta och befallde att alla kvinnor också skulle dödas eftersom de tidigare förlett israeliska män till att tillbe Baal-Peor, och detta skulle kunna upprepas. Men de unga kvinnorna tilläts leva för att bli tjänsteflickor eller hustrur till israelitiska män och bilda f­amiljer med dem.

Enligt Lagen kunde inte en israelit ta till sig en kvinna, även en krigsfånge, utan att hon blev hans hustru. Och då hade han även en förpliktelse att behandla henne a­nständigt och ge henne en s­ocial trygghet. Att israeliter skulle våldta fångar och hålla sig med sexslavar är uteslutet enligt Toran (5 Mos 21:10-14).

Som vi kan förstå Bibeln handlade Gud med det israelitiska folket utifrån den tidens förutsättningar. Krig ansågs, liksom i jämförelsen med andra världskriget ovan, som nödvändigt i­bland. Men Guds verkliga vilja med Israel och alla andra nationer skulle senare komma att uppen­baras genom Jesus, M­essias. Israels hjältekonung, David, tilläts inte bygga templet eftersom han var en krigare ”med blod på sina händer”. Det var hans son Salomon, frids­fursten, en förebild på den kommande Messias, som fick den uppgiften. Guds mål för mänskligheten är inte krig utan fred och välstånd.

Bibelns Gud är en helig och rättfärdig Gud som ser till de svaga, änkor, faderlösa och främlingar. Han går inte att muta, han är god och kärleksfull men är en domare över all ondska, lögn och orättfärdighet. De tio budorden som utgör stommen i den judiska Lagen har av många statsmän genom historien varit en inspirationskälla då det gäller att bygga ett gott samhälle.

Guds fullkomlige tjänare kom i Jesus Kristus, Guds son, en fridsfurste. Han och ingen annan har klargjort Guds vilja och vem Gud verkligen är. Den kristna tron kallar oss till barmhärtighet och medkänsla. Till att älska våra fiender och att göra gott mot alla. Och till att förlåta och försonas. I det budskap Jesus förmedlade finns ingen uppmaning till våld av något slag. Däremot finns där lösningen på alla konflikter, både på det personliga som det globala planet.

Tommy Lindén, företagare och konstnär

Fler artiklar för dig