I USA finns en stor och viktig väljargrupp som kallas "value voters", väljare som främst röstar utifrån sina grundläggande kristna värderingar. Kanske kan vi kalla dem "värderingsväljare". Till dessa räknas "born again" (pånyttfödda) evangelikala och katoliker.
Opinionsundersökningar visar att dessa politiskt står närmare det republikanska än det demokratiska partiet. I en undersökning utgjordes denna grupp av 77 miljoner personer. Även om procentsatsen republikanska röstande bland evangelikala väljare som helhet var betydligt högre, så röstade likväl i presidentvalet 2012 endast 40 procent (drygt 30 miljoner) av dessa ”värderingsväljare” på den republikanske kandidaten, mormonen Mitt Romney, medan 20 miljoner röstade för Obama.
Hela 26 miljoner i denna grupp valde att inte alls delta i valet. Orsakerna till det senare var mångahanda, bland annat en allmän tveksamhet till mormonismen och en misstro när det gäller det politiska etablissemanget.
I undersökningar efter valet 2004 visade det sig att George W. Bush sammantaget fick 79 procent av de evangelikala rösterna, och 52 procent av de katolska.
Statistiken från årets mellanval kan ytterligare fördjupa förståelsen av amerikansk politik. En siffra anger att nästan en av tre röster i mellanvalet i november 2014 kom från gruppen ”konservativa kristna” (omkring 32 procent).
Förmodligen finns det en stor överensstämmelse mellan denna grupp och gruppen "value voters" ovan. Av dessa röstade 86 procent för republikanska kandidater och endast 12 procent för demokratiska politiker. En majoritet av alla republikanska röster (52,4 procent) kom de facto från konservativa kristna, som därför också framstod som den viktigaste enskilda gruppen väljare, sammantaget en politiskt viktigare grupp än exempelvis den "hispaniska" gruppen, afro-amerikanerna, och andra numerärt mindre grupper, som ändå ofta får ett större massmedialt genomslag.
Vita evangelikala har också visat sig mer intresserade av mellanvalen är genomsnittsamerikanen. Dessa vita evangelikala väljare formerar alltså en viktig politisk grupp, även om de sällan adresseras i den politiska debatten. Bland de romersk-katolska väljarna vann republikanerna med cirka 56 procent av rösterna. Demokraterna fick cirka 44 procent. Men bland de romersk-katoliker som åtminstone en gång per vecka går till mässan lade hela 70 procent sina röster på republikanerna.
Aktiva, konservativa kristna synes nu bilda en tydlig bas för det republikanska partiet. Återstår att se om detta kommer att få konsekvenser inför kommande presidentvalskampanj som snart drar igång, exempelvis genom vilka kandidater som lyfts fram i det republikanska partiet.
Obama valde i kampanjen 2008 att charma kristna konservativa i intervjun med den välkände pastorn Rick Warren. Kommer någon annan demokrat att försöka göra detsamma inför 2016?
Efter åtta års demokratiskt styre i Vita Huset, med en hel del besvikelse bland konservativa kristna över Obamas sätt att agera i flera viktiga ”värderingsfrågor”, och med kunskap om resultatet i mellanvalet nu i november 2014, lutar det förmodligen åt ett starkt stöd för det republikanska partiet från kristna värdeväljare 2016. Men det bygger naturligtvis på att kandidaten agerar på ett sätt att basen känner igen sig i den förda politiken.
Om vi avslutningsvis kort vänder oss till vår hemmaplan: Hur stor grupp i den svenska valpopulationen kan tänkas bestå av värdeväljare – om än av något annan karaktär än de amerikanska? Med vilken partipolitisk agenda känner dig sig mest hemma?
Måhända är det snart dags för en renässans för värdefrågor, av djupa ideologiska frågor och det som verkligen berör livet – också dess början och slut – i svensk politisk debatt? För är det inte så att kortsiktiga ”ytfrågor” eller tillfälliga ”tyckarfrågor” skapar en grogrund för kortsiktighet, politisk fördumning och ett därmed ofrånkomligt politikerförakt.
Sverige och väljarna är värda mer än så.
Kjell O. Lejon, PhD vid University of California at Santa Barbara, professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet, samt Fellow vid Claphaminstitutet.
